Ligger i sängen med den bärbara och slapper! Idag har jag knappt gjort något, förutom träna och tvätta som är det jag mest gör om dagarna tills jag ska börja jobba i slutet av augusti. Det är mitt första jobb, ett telefonförsäljarjobb, och jag hade riktig tur som fick det. Hade sökt jobb i ett halvår innan och hade nästan gett upp hoppet tills de ringde mig och ville jag skulle komma in för en intervju. De sa att de skulle höra av sig på måndagen efter men på eftermiddagen den dagen hade de fortfarande inte ringt, så då ringde jag och ja, de frågade mig om jag fortfarande var intresserad och det var jag ju såklart.
Det är min pojkväns förtjänst att jag ringde, jag satt och surade och babblade på om att jag var så misslyckad och kommer aldrig få ett jobb och att det inte är någon ide att jag ringer för de kommer ändå inte vilja ha mig. Men han bara fortsatte säga till mig att man ska vara på, att det är viktigt för då ser de att man verkligen vill. Till slut hade han övertalat mig!
Men det är riktigt jobbigt att få avslag efter avslag, jag förstår verkligen de arbetslösa som blir deprimerade för det är inte kul när ingen vill ha en. Man tror att det är något fel på en, att man inte duger till något och till slut ger man upp helt och hållet. Men det gäller verkligen att aldrig göra det och bara kämpa på, för det kommer leda till att man får det man vill ha. Och jag har alltid haft en kämparglöd samtidigt som jag också gett upp väldigt lätt flera gånger. Men det beror på vad det är, är det något jag verkligen verkligen vill så fortsätter jag tills jag får det jag vill ha.
Sedan finns det också vissa människor man går på arbetsintervju hos som får en att känna sig värdelös, t ex var jag på en intervju hos ett larmförsäljarföretag där man åker runt och knackar dörr och försöker sälja, och han som intervjuade mig bara tjatade på om hur bra det gick för företaget och att de skulle expandera utomlands, visade bilder från företagskryssningar, skröt om hur mycket han tjänade och hur bra han var på det. Jag satt och nickade, fick verkligen inte en syl i vädret för den här mannen asså. Sedan sa han något i stil med hur höga krav det är på de anställda och att man måste vara riktigt duktig för att klara av det, och gav mig en blick som sa att; det finns inte en jävla chans att du klarar av det här, tjejen.
Det var i det ögonblicket jag tänkte för mig själv att jag skulle ändå inte vilja jobba för den här idioten, men jag fortsatte sitta där och nicka och han fortsatte skryta till intervjun var slut. Han sa att han skulle höra av sig nästa vecka, men gjorde aldrig det. Och det skiter ju jag i, för ville ändå inte jobba där! Visst ska man inte vara kräsen och söka alla skitjobb, och det gjorde jag också, jag sökte som diskare, städare, ja allt möjligt. Men man måste också tänka på sig själv och att man ska må bra på sitt jobb, det är ju det som gör att man orkar jobba. Sedan fanns de de som inte hörde av sig alls, trots att de sa att de skulle göra det oavsett om jag fått jobbet eller inte, och det tycker jag är riktigt dåligt.
Något jag dock är extra stolt över är att jag aldrig skrivit in mig på arbetsförmedlingen utan jag har sökt helt själv. Nu ska jag inte vara sån för jag vet ju egentligen inte, men efter allt jag hört om AF så hade jag verkligen ingen jävla lust och skriva in mig där asså. Tänkte att det var lika bra att söka jobb själv, och det är ju ändå det man får göra trots att man skrivit in sig där. Jo klart de kanske hittar lite jobb åt en och så antar jag, men jag tyckte att jag klarar mig bra på egen hand som sagt.
I alla fall, det blev långt inlägg. Men sån är jag, när jag kommit igång om en sak så kan jag hålla på i all evighet, älskar att diskutera och filosofera!
Och nu.. ska jag sätta igång en film och dricka en kopp med te! Slänger in en bild från igår med..
/Jennie
Btw, har ingen riktigt kamera, därav alla dessa bilderna tagna med mobil! Pyss på er!