Jag behöver skriva av mig lite. Organisera en tanke eller två.
Jag skall på balen imorgon, snart studenten och hjärtekänslor vimlar omkring i hela kroppen typ som när man blir superkär.
Det har fixats så mycket med kläder, mottagningskort, mat, febrila väderuppdateringar, otåliga nedräkningar och några timmar från nu står jag i en smoking bredvid hon jag är kär i. Känns så himla overkligt och så jävla underbart.
Men samtidigt som man kastar sig handlöst ut i helahelahela världen håller man krampaktigt med handen. Man tror sig ha en aning om vart man ska, någon har sommaren planerad, några har året planerat men ändå har man ingen aning vad man skall förvänta sig. På gymnasiet kan man förvänta sig att schemat visar svenska C på fredagar och att man har fina sovmorgonar på molngråa måndagar. När livet varit lite tragiskt har man sjukanmält sig och virat in sig i täcken och tittat på små kalla droppar från himlen.
Men nu är det slut med såntdär. Slut med inlämningar, med sorglig betygshets och kliande skolångest. Bara att termen klasskamrater tar sina sista andetag gör mig lite knäpp i huvudet.
Jag vet inte riktigt vad jag skall förvänta mig- det är lixom livet som börjar på något sätt. Det finns inga ramar runt tavlan längre och man är fri till slut att göra vad man vill.
Fy fan vad fint.