Identitetsproblemets konstnärliga saga till oss alla. Bladen är väl gröna, eller vill jag kanske försköna? Inte vet jag vad jag vill, jag har ju många år kvar till. Fötterna i en riktning och huvudet i en annan, går tiden inte att stanna? Kärlek är omgivningen och dagarna går, kommer fötterna mina traska i rätt spår? Inte vet jag vad jag vill, jag vet inte ens vad som händer i april. Mun och näsa, det har vi alla, kommer jag träffa min egna singoalla?
Jag försöker klå mig själv varje dag men jag undrar om det kanske bara är mitt omslag. Inte vet jag vad jag är, bara en herre som vankar under en atmosfär? Det återstår tydligen att se, det här mina vänner är en riktig kliché. Mål och mål och mål, ibland kör man tyvärr upp dem i sitt rövhål. Tacka fan för att kärlek finns, annars hade jag inte varit min mammas prins. Jag bugar och bockar, morfar i himlen skrockar och livet fortsätter att chocka. Inte vet jag vad jag vill, jag har ju många år kvar till.