Om himlen

Hon är som ingen annan varit. Enkel men samtidigt svår. Trivial men komplex. Lättläst men stundtals måste jag läsa om raderna tusen gånger, även efter det förstår jag ibland inte.

Hon är en glad person som gör människor omkring sig lyckligare. Hon har en säregen humor som jag ibland inte alls förstår, men då skrattar jag ändå, bara för att hon är glad.

Hon är dessutom hysteriskt snygg-så att det blir surrealistiskt. Speciellt när hon har håret i tofs. Fruktansvärt sexig-synnerligen med hennes vackra ryggtavla som syns när hon rygg-u-ringade klänningar på sig. Hennes rumpa skall jag inte tala om-dör någon sorts kåthetsdöd.

Hon motionerar mycket och är allvarlig vad beträffar allt som hon företar sig med träning (det avundas jag henne för).

Det är en person som på något finurligt sätt lättar upp allt jag innan uppfattade som svårt och tungt. Som världens bästa antidepressiva medicin fast med cpsnygg rumpa och fräknar jag blir kär i.

Hon är den mest genuina människa jag träffat-hon säger aldrig någonting hon inte menar och står för vad hon tycker. Hennes ingredienser inkluderar några deciliter envishet-vilket (som allt annat hon har) bara blir gulligt och fint i slutändan. Hon är en tänkande människa. Resonerar. Reflekterar. Lite knäpp också. Sånt som passar mig väldigt bra.

Hon har visat mig de flesta av sidor, några älskar jag, några tycker jag om och några jag inte tycker om. Men sammantaget kompletteras sidorna till en fantastisk balans.

Jag tror inte kärlek är någon resa i något sorts ljuvligt permanent tillstånd. Men i de värsta tänkbara scenarion vill jag att hon skall hålla mig i handen, pussa mig på nyckelbenen och säga att saker och ting kommer lösa sig.

Att träffa någon som kan slå problem på käften och finnas med och för mig, bry sig på riktigt och säga exakt det hon tror-ingenting osant bara för att få mig må bättre för stunden-är någonting extraordinärt och värt att värna om. Så in i helvetes värt. Det är därför jag vill spendera all tid som är möjlig att hitta med henne.

Mitt liv hade inte varit detsamma utan Fröken kort med kärleksframkallande fräknar(med anspråk på en negativ klang).

När jag tänker på det så hade det varit underligt om jag inte varit så kär i henne att ingenting annat spelar roll.

Jag tror inte på Gud och sånt där trams, men himlen finns verkligen. Jag är med henne nästan varje dag.

Och för att det skall förbli så-gör jag allt jag kan.

Det är så man gör tror jag, när man älskar någon så som himlen, när man inte ser mening med någonting annat. När det är hon som gör livet till någonting förhållandevis sorglöst som man nynnar sig igenom.

Jag är ihop med den finaste jag vet.