En hopplös höstföraktare är vad jag är och för ett tag sedan skrev jag några rader om hur våren är bara för att komma bort från hösten ett tag. Det var dem där fina dagarna. Dem där dagarna jag saknar. Som jag inte vill skall vara nu men ändå skall vara nu. Jag vill vara … Läs mer
En hand som letar sig ner över ryggen och lirkar sig in för att landa i ljumsken och bli kvar. Åtta timmar senare vaknar jag med näsan i din nacke och tänker att jag vill bara vara här. här här här nu nu nu för du luktar så gott och när du vänder dig om … Läs mer
Jag satt på en uteservering i Stockholm en gång. På en gata vars namn på en skylt jag inte kommer ihåg. Till mitt försvar kommer jag ihåg att jag drack morgonkaffet, att det var slutet på juli och att solen sken på himlen mellan höga hus så att min rygg värmdes. Jag studerade morgonens … Läs mer
Det var en gång några barn i ett rum. Någon stod i ena hörnet och pekade på någon med gropar i ansiktet. ”Ful” sade en ljus ton av överlägsenhet. Den andra stod i ett annat hörn och pekade på hon med ljus ton. ”Prickikorv” och gestikulerade med fingret på hennes fräknar. Den tredje stod … Läs mer
Jag har de senaste månaderna upplevt några av de finaste månaderna. Anledningen är en kort, blond tjej med djuphavsögon blandat med en ton av kristallturkos. Hon heter Sara. Det är en person man kan kategorisera i de okategoriserades fack. Hon är som ingen annan varit. Enkel men samtidigt svår. Trivial men komplex. Lättläst men … Läs mer
Identitetsproblemets konstnärliga saga till oss alla. Bladen är väl gröna, eller vill jag kanske försköna? Inte vet jag vad jag vill, jag har ju många år kvar till. Fötterna i en riktning och huvudet i en annan, går tiden inte att stanna? Kärlek är omgivningen och dagarna går, kommer fötterna mina traska i rätt … Läs mer
Jag har någonstans att bo men inget hem. Lägenheten hatar jag. Mitt rum är en städskrubb och jag överdramatiserar som fan för att jag är ledsen. Jag avskyr att mamma och pappa slutat älska varandra. Tårar. Kedjerökning. Ont i magen. Mamma vet inte om vart hon skall bo och gråter mer än någonsin. Det … Läs mer
Mitt i allt kaotiskt och ostrukturerat hittar man lugn. Jag åker från där jag temporärt bor. Cykel. Solglasögon. Värme. Nedförsbacke och ett leende. Tolv minuter på en sadel och sen en kyss som får hela magen att vända sig ut och in. Hjärtat hoppar högre än Stefan Holm. Jag vaknade imorse med en blond, … Läs mer
Jag vet inte riktigt hur man sammanfattar ett emotionellt tillstånd, så jag lämnar det så och landar i att jag är kär. Problem som finns finns inte mer och detaljer i livet med en liten nyans av finhet blir helt jävla fantastiska. Det är ju kul när det är så. Men här kommer en … Läs mer