Jag \u00e4r en av m\u00e4nniskorna i generation Lipig. Jag \u00e4r f\u00f6dd 1994. Och jag vet inte riktigt vart jag h\u00f6r hemma i min generation. F\u00f6r att n\u00e4rma mig det h\u00e4r \u00e4mnet s\u00e5 l\u00e5t mig b\u00f6rja med en fr\u00e5ga ni kan fundera \u00f6ver. Vad svarar vi n\u00e4r m\u00e4nniskor fr\u00e5gar hur vi m\u00e5r? F\u00f6rest\u00e4ll er ett m\u00f6te med en person som inte \u00e4r f\u00f6rankrad n\u00e4ra dig men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r n\u00e5gon bekant som du i n\u00e5got avseende vill prata med. Jag t\u00e4nker mig n\u00e4mligen att majoriteten av alla m\u00f6ten vi har p\u00e5 daglig basis \u00e4r s\u00e5dana m\u00f6ten med personer av den relationskarakt\u00e4ren.<\/p>\n
Hur svarar vi d\u00e5? Allt v\u00e4l? Jag vill peka p\u00e5 att vi \u00e4lskar att anv\u00e4nda ordet \u201dmen\u201d f\u00f6r att kunna lipa. V\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar, de som \u00e4r f\u00f6dda p\u00e5 60 och 70-talet, har aldrig n\u00e5gonsin tidigare varit s\u00e5 sn\u00e4lla (eller dumma?) mot sina barn som de var. I sin goda anda kombinerat med en samtid d\u00e4r samh\u00e4llets ledord var m\u00f6jligheter och tillv\u00e4xt blev vi curlade, sk\u00e4mdes bort och fick oss att k\u00e4nna efter f\u00f6r mycket. Levnadsstandarden f\u00f6r oss var och \u00e4r s\u00e5 h\u00f6g att vi letar efter saker att prata d\u00e5ligt om, eftersom att prata om tr\u00e5kiga och d\u00e5liga saker i allm\u00e4nhet har ett h\u00f6gre attraktivt v\u00e4rde \u00e4n bra saker. Det tycks vara s\u00e5 att vi beh\u00f6ver vara lipiga. Vi beh\u00f6ver gn\u00e4lla. Vi beh\u00f6ver s\u00e4ga \u201dmen\u201d. Det finns en grundsats i v\u00e5r generation som uppmuntrar v\u00e5r lipighet. Detta kanske inte gjordes med avsikt, men v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r konstrukt\u00f6rer av detta, v\u00e5r generations axiom.<\/p>\n Vi k\u00e4nner efter f\u00f6r mycket. Vi sjukskriver oss. Vi har \u00e5ngest. Vi spenderar tusentals kronor p\u00e5 psykologer som skall redog\u00f6ra det svaga i oss och befria oss fr\u00e5n oss sj\u00e4lva. Vi \u00e4r alltid lite tr\u00f6tta. Vi \u00e4r stressade. Vi \u00e4r oroliga. Somliga kan inte sova. Andra kan inte \u00e4ta. Vissa v\u00e5gar inte bada med skolklassen f\u00f6r att de tycker att de sj\u00e4lva \u00e4r f\u00f6r feta. Vi m\u00e5ste sluta se problemen som murar och se m\u00f6jligheterna i problemet ist\u00e4llet. Att l\u00f6sa problem. \u00c4r jag fet, s\u00e5 m\u00e5ste jag tr\u00e4na. \u00c4r jag tr\u00f6tt s\u00e5 borde jag rimligtvis sova mer och det \u00e4r ingen h\u00f6gintellektuell slutsats, en tre\u00e5ring kan t\u00e4nka s\u00e5 l\u00e5ngt. Stressad? Se \u00f6ver ditt liv och planera ist\u00e4llet. Ont i huvudet? Drick vatten eller skaffa glas\u00f6gon. Sluta tyck synd om dig sj\u00e4lv. Sluta gn\u00e4ll. Sluta lipa. En bomb sl\u00e4pps nu. \u00c4r du med? DET \u00c4R INGEN ANNANS FEL ELLER ANSVAR. Det \u00e4r bara du. Du som v\u00e4ljer och du som f\u00e5r ta konsekvenser av dina val. Ingen annan. \u00c5 andra sidan, n\u00e4r n\u00e5gonting g\u00e5r bra s\u00e5 blir det f\u00f6ljaktligen du som skall klappa dig sj\u00e4lv p\u00e5 axeln, det \u00e4r din f\u00f6rtj\u00e4nst. Ingen annans.<\/p>\n F\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5gon sorts j\u00e4mvikt i det h\u00e4r inl\u00e4gget m\u00e5ste jag sj\u00e4lvklart se till andra sidan av myntet ocks\u00e5. Jag \u00e4r h\u00f6gst medveten om att vi tvekl\u00f6st lever i ett d\u00f6mande, hetsigt och j\u00e4vligt samh\u00e4lle, som vi sj\u00e4lva har konstruerat. Varje dag man g\u00e5r p\u00e5 sp\u00e5rvagnen \u00e4r \u00e4nnu en till catwalk. Vi pressar oss sj\u00e4lva i den kapitalistiska andan att utvinna s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt s\u00e5 effektivt som m\u00f6jligt. Vi stannar inte upp. Vi driver oss sj\u00e4lva och vi konkurrerar med datorer och robotar s\u00e5 till den utstr\u00e4ckning att stress och psykisk oh\u00e4lsa \u00e4r den vanligast f\u00f6rekommande anledningen till att m\u00e4nniskor sjukskriver sig. Det \u00e4r vidrigt och jag k\u00e4nner sj\u00e4lv\u00e4ckel n\u00e4r jag inser att jag sj\u00e4lv \u00e4r med i den vansinniga jakten p\u00e5 robotlivet. Vi t\u00e4vlar med grannar om senaste bilen, vi j\u00e4mf\u00f6r vad vi tj\u00e4nar, vi inf\u00f6rskaffar oss attribut f\u00f6r att h\u00e4vda oss, vi tittar p\u00e5 oss och vi tittar p\u00e5 dem. Vi komparerar. I det h\u00e4r hetsiga livet f\u00f6rlorar vi oss sj\u00e4lva, vi slutar kanske att k\u00e4nna. Att k\u00e4nna \u00e4r att vara m\u00e4nniska s\u00e5 n\u00e4r vi slutar att k\u00e4nna \u00e4r det kanske d\u00e5 vi skall vara oroliga p\u00e5 riktigt.<\/p>\n Jag \u00e4r ambivalent mellan dessa sorters inst\u00e4llningar, jag vet inte vart jag h\u00f6r hemma. Det kanske \u00e4r f\u00f6r att jag inte \u00e4r har en fullst\u00e4ndig politiskt tillh\u00f6righet. Det kanske \u00e4r f\u00f6r att jag har en familj med arbetarbakgrund och m\u00e4nniskorna jag umg\u00e5s med har f\u00f6r\u00e4ldrar som \u00e4r akademiker. Det kanske handlar om uppfostran, att mina f\u00f6r\u00e4ldrar var undantaget som bekr\u00e4ftar regeln kring generation Lipig och dess f\u00f6r\u00e4ldrar. Jag vet inte, men att orientera sig mot \u00e4mnen av denna k\u00e4nsliga karakt\u00e4r kanske \u00e4r ett steg p\u00e5 v\u00e4gen mot en insiktsfullare person.<\/p>\n Jag \u00e4r fullt inf\u00f6rst\u00e5dd med att alla m\u00e4nniskor \u00e4r olika, alla har ett subjekt och k\u00e4nner d\u00e4rmed ocks\u00e5 olika. Jag f\u00e5r inte ta mig r\u00e4tten att bed\u00f6ma en m\u00e4nniskas sinnestillst\u00e5nd eftersom att jag inte \u00e4r d\u00e4r. Jag har inte den insikten att jag kan s\u00e4ga hur en person f\u00e5r respektive inte f\u00e5r k\u00e4nna. Det \u00e4r ett synnerligen delikat \u00e4mne med risk f\u00f6r att bli kritiserad, men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 viktigt att belysa. Det h\u00e4r inl\u00e4gget \u00e4r en del av kakan som jag kan bidra med. Hur m\u00e5r du? Jag \u00e4r en av m\u00e4nniskorna i generation Lipig. Jag \u00e4r f\u00f6dd 1994. Och jag vet inte riktigt vart jag h\u00f6r hemma i min generation. F\u00f6r att n\u00e4rma mig det h\u00e4r \u00e4mnet s\u00e5 l\u00e5t mig b\u00f6rja med en fr\u00e5ga ni kan fundera \u00f6ver. Vad svarar vi n\u00e4r m\u00e4nniskor fr\u00e5gar hur vi m\u00e5r? F\u00f6rest\u00e4ll er ett m\u00f6te … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1953,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-114","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allmant"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/114","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1953"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=114"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/114\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=114"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=114"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=114"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n<\/span>\u2013 Jo tack bra men lite tr\u00f6tt.
\n\u2013 Jo tack bra men lite seg.
\n\u2013 Jo tack bra men \u00e4r lite stressad.
\n\u2013 Jo tack bra men det \u00e4r mycket nu.
\n\u2013 Jo tack bra men har lite \u00e5ngest.
\n\u2013 Jo tack bra men har ont i huvudet s\u00e5 jag gick inte till jobbet.
\n\u2013 Jo tack bra men k\u00e4nns som att mina arbetskamrater \u00e4r tr\u00f6tta p\u00e5 mig.
\n\u2013 Jo tack bra men trivs inte p\u00e5 jobbet.
\n\u2013 Jo tack bra men har sagt upp mig s\u00e5 jag har inget jobb.
\n\u2013 Jo tack bra. Har s\u00f6kt jobb nu. Men jag kan ju inte jobba var som helst s\u00e5 jag s\u00f6kte bara d\u00e4r jag ville ha.
\nJag upplever vid f\u00f6rsta analys ett m\u00f6nster. Ett m\u00f6nster karakteristisk och fundamentalt f\u00f6r generation Lipig. Jag menar att v\u00e5r generation tenderar i allm\u00e4nhet att vara respondenter med ett positivt svar med reservation f\u00f6r n\u00e5gonting d\u00e5ligt. Vi \u00e4lskar ordet men. Vi anv\u00e4nder ordet \u201dmen\u201d p\u00e5 ett ganska briljant s\u00e4tt, som en ing\u00e5ng till samtal. Detta mot bakgrund av den relation man har till personen (som jag n\u00e4mnde inledningsvis) renderar i att vi l\u00e4r k\u00e4nna varandra b\u00e4ttre, vilket \u00e4r bra. Men det \u00e4r inte den \u00e4nden jag vill peka p\u00e5 h\u00e4r.<\/p>\n
\n\u2013 Jo tack bra, men\u2026<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"