{"id":38,"date":"2012-08-26T23:26:23","date_gmt":"2012-08-26T21:26:23","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/?p=38"},"modified":"2012-08-26T23:26:23","modified_gmt":"2012-08-26T21:26:23","slug":"en-kille-som-ar-glad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/2012\/08\/26\/en-kille-som-ar-glad\/","title":{"rendered":"En kille som \u00e4r glad."},"content":{"rendered":"<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Jag satt p\u00e5 en uteservering i Stockholm en g\u00e5ng. P\u00e5 en gata vars namn p\u00e5 en skylt jag inte kommer ih\u00e5g. Till mitt f\u00f6rsvar kommer jag ih\u00e5g att jag drack morgonkaffet, att det var slutet p\u00e5 juli och att solen sken p\u00e5 himlen mellan h\u00f6ga hus s\u00e5 att min rygg v\u00e4rmdes. Jag studerade morgonens lokaltidning och gav gener\u00f6st men on\u00f6digt en tanke \u00e5t n\u00e5gon som blivit skjuten n\u00e5gonstans f\u00f6r l\u00e5ngt bort f\u00f6r att bli ledsen. Men dessv\u00e4rre tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att g\u00e5 ner mig en sv\u00e4ng.<\/p>\n<p>Jag traskade med en mindre glad min innanf\u00f6r tr\u00f6skeln till kaf\u00e9t d\u00e4r mina tankar blev abrupt avbrutna av en m\u00e4nniska som gestikulerade ovanligt mycket f\u00f6r att best\u00e4lla n\u00e5gonting. Jag st\u00e4llde mig bakom den f\u00f6runderliga figuren i v\u00e4ntan p\u00e5 att kaffet skulle fylla min kopp igen. F\u00f6rdomsfull som jag \u00e4r t\u00e4nkte jag bara att personen med gestikuleringarna var kn\u00e4pp och l\u00e4mnade tanken p\u00e5 denne omedelbart n\u00e4r jag ins\u00e5g hur mycket karakt\u00e4r det var p\u00e5 byggnadens inredning. Alla stolar var av olika slag, borden likas\u00e5. Den \u00e4nda liknelsen var egentligen att samtliga m\u00f6bler var av olika sorters tr\u00e4d. Kaffet blev p\u00e5fyllt p\u00e5 nytt av den unge mannen bakom disken.<\/p>\n<p>Jag gick ut igen i hopp om att solen fortfarande l\u00f6s-vilket den till min f\u00f6rv\u00e5ning gjorde. Jag skummade igenom det fj\u00e4rde uppslaget, sedan stannade \u00f6gonen upp n\u00e4r \u00f6ronen b\u00f6rjade lyssna. Trots personerna i min omgivning p\u00e5 uteserveringen i slutet av juli var det f\u00f6rh\u00e5llandevis tyst. S\u00e5 tyst att det blev st\u00f6rande och d\u00e4rmed tog nyfikenheten vid. Jag b\u00f6rjade se mig omkring i tron om att mina \u00f6ron lurade mig. Det visade sig vara som s\u00e5 att dem inte gjorde det. Mina \u00f6ron hade s\u00e5 r\u00e4tt dem kunde ha i detta sv\u00e5rtolkade scenariot. N\u00e5gra bord framf\u00f6r mig satt tv\u00e5 kvinnor, varav den ena-personen som var kn\u00e4pp-gestikulerade p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte var olikt hennes uppf\u00f6rande p\u00e5 insidan. Den andra kvinnan mittemot henne nickade och tog upp sina h\u00e4nder och b\u00f6rjade ocks\u00e5 gestikulera.<\/p>\n<div>D\u00e5 slog det mig r\u00e4tt h\u00e5rt i ansiktet-de var ju d\u00f6va. Pl\u00f6tsligt f\u00f6rstod jag kvinnans anledning till att i mina \u00f6gon verka kn\u00e4pp. Jag uppfattade hela situationen som genant. Jag var helt ute och cyklade med mitt beklagliga f\u00f6rs\u00f6k till att d\u00f6ma kvinnan framf\u00f6r mig i k\u00f6n. Jag fick en k\u00e4nsla som inneh\u00f6ll en p\u00e5taglig mix av genans och d\u00e5ligt samvete. F\u00f6r att ers\u00e4tta den k\u00e4nslan s\u00e5 best\u00e4mde jag mig utan tvivel att jag se tvungen att g\u00f6ra henne varse om mitt d\u00e5liga samvete till gagn f\u00f6r min emotionella tillvaro. Jag stapplade fram mot kvinnan som lyfte blicken fr\u00e5n sin samtalspartner upp mot mig.<\/div>\n<div><\/div>\n<p>Jag ville ju bara d\u00f6 n\u00e4r jag f\u00f6rstod att hon sj\u00e4lvklart inte hade h\u00f6rt mig. S\u00e5 fruktansv\u00e4rt pinsamt. Panikslaget fumlade jag fram en penna ur br\u00f6stfickan och tog lite f\u00f6rtvivlat hennes servett och skrev slarvigt &#8221;hej&#8221;. Hennes of\u00f6rst\u00e5ende blick f\u00f6r\u00e4ndrades lyckligtvis och hennes mungipor \u00e5kte upp. &#8221;Herregud vad vacker hon \u00e4r&#8221; var vad jag t\u00e4nkte. Hon str\u00e4ckte fram sin hand mot mig som om hon ville ha n\u00e5gonting. Sekunden efter kopplade jag att hon ville ha pennan. F\u00f6ljaktligen gav jag henne pennan fr\u00e5n br\u00f6stfickan till henne och hon skrev &#8221;hej&#8221;. Min os\u00e4kerhet sl\u00e4ppte lite och jag k\u00e4nde att jag bara m\u00e5ste ber\u00e4tta f\u00f6r henne om hur sansl\u00f6st vacker hon var. S\u00e5 jag tog tillbaka pennan och skrev &#8221;Du \u00e4r V\u00c4LDIGT vacker&#8221;. Jag k\u00e4nde av den d\u00e4r os\u00e4kerheten igen n\u00e4r jag t\u00e4nkte p\u00e5 hur hon kanske skulle reagera. Slutligen, efter en eller tv\u00e5 evigheter (3 sekunder) s\u00e5 l\u00e4mnade jag \u00f6ver servetten till henne f\u00f6r andra g\u00e5ngen. Till b\u00f6rjan s\u00e5g hon ut som hon helt pl\u00f6tsligt inte kunde svenska l\u00e4ngre. Mitt hj\u00e4rta pumpade s\u00e5 h\u00e5rt att jag hann grubbla \u00f6ver om mitt br\u00f6stben skulle h\u00e5lla. Sedan log hon ett brett leende s\u00e5 att hon blottade sina saltvita t\u00e4nder.<\/p>\n<div><\/div>\n<div>Och d\u00e4r tappade jag alla &#8221;jag ber om urs\u00e4kt&#8221;-tankar och blev bevisligen v\u00e4ldigt upptagen (eftersom jag inte kunde g\u00f6ra annat \u00e4n att stirra p\u00e5 henne). Jag \u00e4r lite os\u00e4ker p\u00e5 om det var hennes fantastiskt vackra \u00f6gon med sin bl\u00e5 nyans som f\u00f6rstummade mig eller om det var hennes h\u00e5r som l\u00e5g likt en \u00e4ngels. Hon stirrade of\u00f6rst\u00e5ende tillbaka p\u00e5 mig-vilket jag f\u00f6rstod med tanke p\u00e5 att jag m\u00e5ste uppfattats som en galning eller n\u00e5gonting \u00e4nnu v\u00e4rre. Hj\u00e4rtat slog i tusen men efter n\u00e5got som verkade som en evighet s\u00e5 samlades mina tankar en aning och jag fick \u00e4ntligen fram ett &#8221;hej&#8221;.<\/div>\n<div><\/div>\n<div>Jag trodde inte mina \u00f6gon. Fanns den h\u00e4r m\u00e4nniskan p\u00e5 riktigt? Var det ens en miljontedels chans att det inte var en dr\u00f6m det h\u00e4r? Jag b\u00f6rjade verkligen tro att jag var kn\u00e4pp. Hennes leende f\u00f6rsvann efter ett tag, troligtvis p\u00e5 grund av den killen framf\u00f6r henne som gav uttryck f\u00f6r att han var n\u00e5gon ensam, desperat j\u00e4vel.<\/div>\n<div>Hon tog pennan igen och b\u00f6rjade skriva. Efter fem eller sex nummer f\u00f6rstod jag att det var till hennes mobiltelefon. Jag blev \u00f6verrumplad \u00f6ver vad som hade h\u00e4nt mig den senaste minuten. Hade hon-den finaste m\u00e4nniskan jag n\u00e5gonsin sett, \u00a0precis gett mig hennes nummer?<\/div>\n<div>\u00c5h j\u00e4klar vad glad jag var. Utan att jag t\u00e4nkte p\u00e5 det hade jag ett ovanligt brett leende f\u00f6r att vara mig tills jag ins\u00e5g att jag tidigare p\u00e5 morgonen \u00e4tit en macka med solrosfr\u00f6n p\u00e5. Risken var alldeles f\u00f6r stor f\u00f6r att utmana-solrosfr\u00f6n fastnar enligt min egna erfarenhet fort mellan t\u00e4nderna.<\/div>\n<div><\/div>\n<div>Det h\u00e4r, allting, var helkn\u00e4ppt. Men s\u00e5 himla fantastiskt p\u00e5 samma g\u00e5ng- jag stod ju fortfarande framf\u00f6r henne och s\u00e5g in i hennes \u00f6gon. Med tanke p\u00e5 eventuella solrosfr\u00f6n som kunde vara f\u00f6r\u00f6dande s\u00e5 blev situationen pl\u00f6tsligt lite olustig. Vem trodde jag att jag var som bara kunde klampa p\u00e5 och avbryta ett samtal s\u00e5d\u00e4r?<\/div>\n<div>Jag gjorde n\u00e5gon gest som f\u00f6rmodligen var l\u00e4tt att misstolka men som jag menade som ett tack. Jag gick raskt tillbaka till min stol under tiden jag k\u00e4nde av r\u00f6da kinder. Plockade ihop min tidning som numera var totalt ointressant och lade den tillsammans med pennan i min portf\u00f6lj. Jag hade inte ens tagit en mun av kaffet men gick d\u00e4rifr\u00e5n os\u00e4ker men samtidigt lyckligare \u00e4n vad jag p\u00e5 l\u00e4nge varit.<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>&nbsp; Jag satt p\u00e5 en uteservering i Stockholm en g\u00e5ng. P\u00e5 en gata vars namn p\u00e5 en skylt jag inte kommer ih\u00e5g. Till mitt f\u00f6rsvar kommer jag ih\u00e5g att jag drack morgonkaffet, att det var slutet p\u00e5 juli och att solen sken p\u00e5 himlen mellan h\u00f6ga hus s\u00e5 att min rygg v\u00e4rmdes. Jag studerade morgonens &#8230; <a title=\"En kille som \u00e4r glad.\" class=\"read-more\" href=\"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/2012\/08\/26\/en-kille-som-ar-glad\/\" aria-label=\"L\u00e4s mer om En kille som \u00e4r glad.\">L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1953,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-38","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allmant"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/38","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1953"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=38"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/38\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=38"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=38"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/jesperandersson\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=38"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}