Jag tror att mycket egentligen handlar om ren och skär vilja. Vill man något tillräckligt mycket så gör man allt som står i ens makt för att få det. De dagar som jag haft äran att öppna (dvs de dagarna då jag börjat 5.45 eller 7 på morgonen) så har jag känt att ”JO men jag vill ju träna” men sedan varit så slutkörd att det inte har blivit av. Det intressanta i det har varit att jag velat men somnat när jag kommit innanför dörren. Kunde jag ha styrt om situationen? Troligtvis.
Det var nu i måndags som jag faktiskt körde ett träningspass efter jobbet med hjälp av det mest simpla medlet någonsin: en power nap efter jobbet. Lönade det sig? Helt klart. Sen var jag också fast besluten om att jag skulle gå på det där satans passet, så det kan ju ha underlättat hela processen.
Men för att göra en poäng av allt, så tror jag att vikten av att verkligen vilja något är den viktigaste drivkraften. Vill man verkligen träna så kommer man att göra det och jag känner att hela grejen med att tvinga fram träning gör det motsatta. Att tvinga någon att göra något den inte vill kommer bara att göra en person mindre motiverad och mer angelägen att hitta undanflykter.
Så om du någonsin verkligen känner att du inte vill träna, så kanske det är bättre att låta bli, för att till nästa gång genomföra ett roligt och givande träningspass. Ett missat pass kommer inte att ta kål på dig. 🙂