Okej, kanske inte borde; Men vart har allmänt hyfs tagit vägen?
Jag var precis i Farsta centrum där jag gick förbi två bekanta ansikten. Jag hälsar alltid på personer jag har den minsta kopplig till, jag anser att det är trevligt.
Jag skulle inte skriva om detta egentligen, men nu är det ta mig fn tredje gången på kort tid – Mitt ex mamma har undvikit mig tre gånger trots att vi sett varandra. Ni vet när man ser att någon sett en, men liksom undviker till 100 procent. Nu var jag på riktigt helt beredd på att hälsa, slänga iväg ett simpelt ”Hej!” och traska vidare – man behöver inte ha ett lågt samtal – men nej det funkar visst inte så.
Jag har inte brytt mig förut, men nu blev jag ändå lite stött av det och tycker att det är ganska löjligt. Det är inte jag som får skämmas över det i alla fall, för jag är långt ifrån den Jessica jag var för ett år sedan. Och jag tänkte faktiskt bra säga hej.
Flummigt inlägg kanske, men oavsett vad hennes son nu lever för liv så kan man väl ändå hälsa tycker jag. Lika så hade jag aldrig undvikit mitt ex om jag sprang på han på stan, det gör man liksom inte. Men men, han kanske också har gjort som sin mor utan att jag sett honom. Haha. Jaja, we’ll never know!
