Klockan har blivit 00.00!! det är alltså 21 januari.. Dagen med stort d har vi kommit till.. Detta dygnet kommer min kärlek.. Känns helt otroligt bra, min mage bara värker, jag har nervösa sammanbrott, kan inte fokusera eller tänka.. Jag säger fel saker för mina tankar är någon helt annan stans!! Hela jag är ett lyckorus och snart vet jag varken ut eller in, vad som är fram och bak eller liknande.. Jag bara glider med.. Älskar det, snart är inte min hjärna en karusell.. Snart är han här.
Martina har varit här ikväll, vi tog ett par glas vin, lyssnade på lite musik och bara hade de allmänt mysigt. Hon ville väl egentligen ut men inte jag. jag känner inte för sånt längre, vet inte riktigt vad jag ska ut och göra. Mamma gjorde mat och sen åt vi alla tre vid tvn och såg the voice. Jag satt och åt menas en väldigt bra kille kom upp på tvn, vet inte vad han hette eller någon liknande. Han började sjunga sweet child of mine. Jag rös i hela kroppen, hans stämma var liksom av guld.. Ola salo tryckte och vände sig om, ola sa att det lät som om han ville berätta något. Bra kille tänkte jag.. Fick sen höra programledaren säga ” Peter netskar gick med i olas lag ”what ?! Det var ju linneas bror. Jag kan tänka mig hur hon sträcker på ryggen uppe i himlen och klappar händerna samt hejar på sin bror, skryter för alla andra som finns där uppe i det blå. Jag har tänkt mycket på linnea det sista, vet inte varför men hon har bara funnits i mina tankar.. Jag saknar henne, minns fortfarande vad hon hade på sig den dagen vi var, dagen hon försvann, hur hon hade sitt hår och ibland kan jag t.om höra hennes skratt. Inte lika tydligt, men jag kan ändå höra det än. Hon var en väldigt fin vän, en omtänksam och kärleksfull människa med hjärtat på rätt ställe.. Hon visste inte alltid vad som var rätt och fel men hon gjorde allt som hon trodde var rätt just då. Jag blir inte lika ledsen när jag pratar om henne längre, jag blir mest glad, jag minns henne som en underbar vän där vi skratta och planerade sommaren på bayars pizzeria.. Även om vi inte fick uppleva den där sommaren så är jag glad ändå, att jag fick chansen att lära känna henne. Det betyder allt. Även om hon inte finns kvar så lever våra minnen.. Hon är en väldigt fin ängel uppe i det blå som väntar på oss, en dag kommer vi ses. Även om det inte är ännu, så vet jag att en dag kommer vi ses..
Linneas bror peter. Som sjöng jag ger dig min morgon på begravningen. Tyvärr hitta jag inte när han sjöng den eller något klipp från the voice så ni får nöja er med en dålig inspelning när han sjunger live på ett ställe. Bättre än inget. 🙂