Jag brukar skriva om vad vi har gjort på passet osv. Men idag tänkte jag skriva om hur tacksam jag är och vad jag är tacksam över.
Jag är så glad och tacksam för mina tränare. Jag vet att det är jag som rör mig:) men det är verkligen de som inspirerar mig att göra det.
Jag känner oxå så stor glädje över att jag har världens bästa man som fixar och donar när jag är borta fem kvällar i veckan, helger osv.
Den bästa stunden är den efter träningen i duschen. Det kanske bara är en liten stund men det är enda stunden jag är helt själv på dagen. Det gillar jag även om jag tycker det är så mysigt med alla som cribbar hemma hos oss.
Klart att jag oxå är glad över att syrran tog med mig på min första träning.
Jag uppskattar verkligen vad som har hänt med mitt huvud och kropp sedan jag föll handlöst för Thai Boxningen.
Jag kan inte nog poängtera att jag värderar allt jag har och kan göra.
Låt min kärlekshistoria vara för evigt!