Jag behöver ge mig själv en rejäl uppläxning för att ha gått till passet utan att vara där 100%. En uppercut i duschen så kanske jag skärper mig till nästa gång.
Jag kände verkligen inte för att träna. Hade klämt en semla innan, sneglat på boken bredvid sängen.
Längesedan jag kände känslan: skall jag, skall jag inte?
Är jag inte sjuk skall ju Skall jag alltid vara avgörande fram tills vilodagen.
Oftast brukar tvivlet försvinna på passet. Men idag maskade jag och i mitt huvud hade jag både axeln och knät som ursäkter. Klart de är godtagbara ursäkter men då kan jag ju för tjyven göra rena tekniker!!!! Jill du vet och kan bättre!!!
Åhh det kändes bra.
Jag tänker mkt på min axel, som faktiskt är kalasabra mot vad den har varit. Mina tankar snurrar också på broskbiten i knät som antigen har delat sig eller fått en kompis. Kul för den men inte för mig:(
Iallafall så måste jag tänka om. Jag skall köra the IKEAway.
Om en produkt inte säljer bra. Så gör de inte som vanliga butiker som promotar den lite extra utan de rear ut den och satsar stenhårt på bästsäljarna.
Vad är det jag vill?
Långsökt så vill jag rea ut min axel och knä och jobba mer på de delar som är hela.
Hur skall det gå till?
Jag får nöja mig med mina mesiga armhävningar på ett knä. För de riktiga gör mer skada än riktiga.
Jag får bygga upp min cross med explosiva övningar i gymmet så jag bara retar med jabben och dänger till ordentligt med högern.
Jag får göra fysen på mitt sätt med olika ihopkok av övningar.
Istället övar jag ordentligt med intervaller på andra träningsdsgar för flåset skall ingen slå mig på.
Varför vill jag göra så?
När jag har en skada är det så lätt att ge efter och bli lite nere. Ni vet ohh aj öhh blä blä blä ähh!!!
Det kommer jag ingen vart med.
Jag rear ut mitt knä, min axel och min själ när jag ändå är på. Attityden måste slipas till. Gnället måste bort. Bit i tandskyddet om det gör ont.
Oj där kom jag tillbaka till mitt gnäll som inlägget började med.
Nu absolut sova. Imån är det på det igen fast på ett nytt sätt. Kanske inte the IKEAway utan KiLLJiLLsway.
Prickiga konstiga blåmärken.
Här fattar ni vad jag snackar om. Inga sexiga armhävningar.
Ser nästan lite mysigt ut. Tack Pillan, du är alltid så beundransvärd som fixar det du gör!
Jag rear ut tån oxå när jag ändå är igång.
Syrran kom förbi och fotade lite. Alltid kul för mig och för er att få lite kort. Även om det är svettiga tåkort.