Hörru Min tränare är så grym att jag sjöng denna låten i duschen efter träningen idag:
Well They Say The Sky’s
The Limit
And To Me That’s Really True
But My Friend You Have
Seen Nothing
Just Wait ’Til I Get Through . . .
Because I’m Bad, I’m Bad-
Come On
(Bad Bad-Really, Really Bad)
You Know I’m Bad, I’m Bad-
You Know It
(Bad Bad-Really, Really Bad)
You Know I’m Bad, I’m Bad-
Come On, You Know
(Bad Bad-Really, Really Bad)
And The Whole World Has To
Answer Right Now
Just To Tell You Once Again,
Who’s Bad . . .
Det säger allt om passet och Mr Pfisters förmåga att få mig att sparka högt. Så fint gjort att hjälpa mig bli bättre!!! Nicklas om du läser min blogg så får du en applåd från mig här hemma. Tack!
Körde med TommyBoxarn hela passet och han är inte bara grym på att boxas han sparkar högt oxå.
Fick ha hjälmen på mig och verkligen inte slarva med garden.
Var tredje spark kom någorlunda i huvudet. De andra satte jag på Tommys axel eller sparkade över. Har jag svårt för avstånd eller?
För att lyckas med sparken måste jag slappna av, le, inte ta mig på för stort allvar och upp på tå.
Hela passet var bara så skönt, fint, lovely! Mina höfter är mjuka och goa efter lång ledighet.
Och allvarligt hur kul är det inte att få sparka någon annan i huvudet gång på gång. Gotta love it:)
Vägde mig imorse 57,8 Kg. Härligt med påsken hrmmm…
Men just nu så struntar jag i allt och njuter av den timme jag har innan jag somnar och är nöjd, exhalterande över dagens träning. För jag vet i bakhuvudet att imån är känslan borta och jag vill jaga resultat igen. Så är det bara. Det har jag förstått. Det är inte erövringen i sig som jag gillar, det är jakten!
Sov gott från den nöjdaste flickan i världen.
Fruktkvällsmat…slurp…