Tänkte mycket på det när jag åkte hem från West Coast Battle. Det finns inga avdrag för skador, sjuka barn, förkylning osv. Alla som går upp måste ta med sig allt bagage och göra det bästa av det.
Det är väl just därför jag har större respekt för de fighters med små barn. För jag kan relatera till hur det är.
Även Fighters som är ensamstående. Även om man delar vårdnaden har man ju 100% ansvar under ”sin vecka”.
Har man familj har man inte obegränsat med tid. Det är så mycket av fokuset som ligger på någon annan.
Jag kan inte nog poängtera hur mycket jag tycker att vissa fighters som förlorar sin match ändå har vunnit så mycket mer.
Jag fattar att man blir rysligt påverkad av att inte vinna sin match. Men tänk på det som min gamla tränare sa: De flesta kommer aldrig upp i ringen.
Det är coolt som faen att gå upp och köra en match med bara susp, tandskydd och handskar.
Håll upp ditt huvud högt och var stolt över allt du åstadkommit.
På min träningsfront händer nada. Jag klarar precis att jobba. Åker hem, äter och lägger mig och försöker få det tyst omkring mig. Räknar ned till operationen.
Godnatt från mig innan klockan är 19. Bra jobbat Jillfighter.