Vill jag träna för tränandes skull? Eller vill jag träna för att tävla? Eller bara slå hon på käften?
Det är lätt att ligga här i sängen under värmefilten med två huvudvärkstabletter under pannbenet och vara kaxig.
Här stannar jag upp mig själv. För vart börjar drömmar och vart slutar de?
Vart för det mig och vart tar jag vägen?
Låt säga att mitt mål efter operationen är att vinna en match.
Då tror jag ju såklart att jag bara kommer gå en match till.
Kommer jag att vara nöjd efter det?
Troligtvis inte.
Nackdelar som jag behöver vända till fördelar:
33 år.
1. Småbarnsmamma.
2. Snart nyopererad.
3. Lång rehabtid för den planerade operationen.
4. Har vart i bättre form.
5. Mjölkproteinallergiker.
Andra sidan på myntet:
1. Erfaren.
2. Axeln kommer troligtvis bli bra/hel/fungerbar igen.
3. Tid att träna annat än axeln.
4. Lättare att äta rätt för att uppnå bästa resultat.
Bestämmer jag mig, vill jag bestämma mig innan operationen. Om det inte bara är en dröm utan också ett mål tror jag att det blir en lättare rehab.
Fast just nu vet jag inte. Blir inte huvudvärken bättre av operationen den 29e så får jag tänka om.
Jag kan säga att bloggen antigen kommer handla mer om Thai boxning eller mer om någonting helt annat.
Till 99% om Thai:)