Har ni någon gång bara velat krypa ned i sängen med världens största godispåse och bara strunta i träningen?
Så känner jag just nu.
Vet inte om det är sömnbristen eller latmasken som bestämmer.
Jag är den som måste avgöra om det är värt det.
Det kan ju vara så att om jag tar mig till gymmet så kommer jag bli piggare och gladare.
Det kan också vara så att jag behöver vila för att fortsätta orka och inte bli sjuk.
Jag måste få lite lugn och ro och lyssna på kroppen. Vad säger den?
Jag tycker det är minst lika viktigt att må bra som att inte ge upp. Ibland är det bara svårt att veta vilket det är som jag behöver just nu.
Spark i rumpan eller klapp på axeln?
