Genombrottets dag!
Körde GMTC som uppvärmning. Jag kan villigt erkänna att det känns som mer än uppvärmning för mig.
Efter det gick jag ned till säcken och började som vanligt att mjuka upp ljumskarna. De är stela som på en 90-årig tant.
Under några dagar har jag kollat på en del Youtubeklipp på thailändska småkillar som både övar och fightas.
Någonstans inom mig började en liten tanke gro. Det var när jag såg en kille, kommer inte ihåg specifikt, som gjorde högersparkar gång på gång på gång. Väldigt snabbt.
Jag är ju jättelångsam på att sparka. Det syns långa vägar att: här, nu kommer Jills högerspark.
Det resulterar i att mitt högerben fångas eller blockas och inte som jag vill träffa målet.
Med rätta får jag oxå ofta höra att jag skall sparka med höften. Detta har jag tagit till mig och jag kan lova jag har tänjt som en balettjej för att få den mer rörlig.
Iallafall idag tänkte jag testa att sparka som killen i klippet.
Å vad jag önskade att någon var där och såg mig!
Såhär kan jag beskriva det. Innan har jag sparkat som jag tror att en fotbollsspelare gör när hen skall sparka en boll som skall flyga över hela planen.
Nu sparkade jag från fighting stancen rakt fram men samtidigt vrider jag på trampdynan på vänster foten och vrider över höften och slänger ned högerarmen.
Sparken kommer snabbare, hårdare och det är enklare att komma tillbaka i rätt position efter sparken.
Sen att jag sabbade min fot hör ju mer med att jag inte kan hålla rätt avstånd 😉
