Tog det lugnt igår så idag testade jag knät med 2 långsamma mil på Skidåkarmaskinen. Lite pinigt att jag fortfarande inte vet vad den heter.
Det gick väldigt fint på maskinen som numera skall heta Gunde:)
Broskbiten liksom killar till när den flyttar sig. Känns som de första gångerna man känner sin bebis i magen. Hade jag inte smörjt in knät med Voltarengel och ätit värktabletter gissar jag att det hade känts som de sista sparkarna innan ungen skall ut…
Huvudsaken är ju att knät håller. Det kunde göra lite ont innan den hade kapslat in sig.
Tidigt i säng idag. Imån blir det utflykt till Kungälv. Ska bli kul:)
Sov gott.