Länge har jag tränat som att morgondagen redan är med på passet. Dvs att jag tänker på att jag skall klara av allt dagen efter, kidz, storhandling osv osv.
På senaste tiden har jag gått in lite mer för att det kanske inte spelar någon roll om det värker och ömmar lite här och där dagen efter. Att jag karar det nu. Iallafall om jag klämmer in en extra vilodag lite då och då.
Nu sitter jag inte helt ovanligt i ett parkeringshus och väntar på att kidzen skall vakna.
Funderandes på om jag skall gymma (trökigt) eller Thaiboxas (kul) ikväll.
Innerst inne vet jag vad jag borde göra. Men är det inte så att det är roligare att göra det man känner för än det man borde. Om ni undrar vem den där man är, så är det jag. Jag menar alltid jag men skriver man så att det inte känns helt skrivet i sten.
Frågan kvarstår. När jag gymmar, skall jag låta benen vila?
Samma sak denna gång, innerst innen vet jag svaret.
Vet man (jag) inte vad man (jag) borde träna och är skadad lite här och där. Då kan jag (aha det tar sig) alltid köra mage. Magen är det som jag är mest fåfäng över. Den vill jag alltid träna bara för att den skall bli snygg. Jag har alltid haft en platt mage. Inga muskler bara platt. Efter 2 barn var den degig. Nu är den musklig upptill, platt vid njuren, degig nedtill.
Målet är ju att hela skall var musklig och rutig.
Så om jag inte blir crazy framåt kl 19 så är det mage och rygg som gäller ikväll. Rapport kommer som vanligt när jag blåser håret.
Ps. När det är såhär soligt ute vill jag bara pussas hela tiden. 