Idag skall jag börja med det som har vart bra på träningen.
• Jag har börjat göra riktiga armhävningar så många jag kan utan att det gör ont.
• Jag har knäat med mitt broskbitiga knä på säcken och det fungerade.
Två väldiga framsteg för mig. Men är jag nöjd, glad å lycklig för det? Nä det är verkligen inte. Som vanligt är jag nöjd mycket kortare tid än vad jag är missnöjd. Jag har förlikat mig med att det är det som driver mig.
Det som inte var så bra idag var att trots att jag gav allt var jag mega kass i ljumskarna/höfterna. Så blir jag besviken på min kropp när jag i själva verket vet att det är jag som svikit den och inte gett den rätt förutsättningar för att klara träningen. Lättare att skylla på köttpåsen än hjärnan.
Träningen började med 10 min på Gunde och 20 min på bandet och en väldig uppvärmning av mina ljumskar/höfter. Det var värt ett försök även om jag vet med mig att det inte fungerar innan jag har knäckt mig. Längtar till Torsdag. Nästa tid skall jag boka in tidigare så om det inte fungerar med den tiden, gör det inget om jag flyttar fram det en vecka ja ni fattar…
Sedan började passet.
Efter uppvärmning och Skuggboxning övade vi stopptekniker på mits.
Fysen var jobbigare än vanligt men det välkomnar jag med öppna armar. Jag behöver all intervall träning jag kan få.
Kolla in min arm. Jag dööör av skratt. Hur kan den ens bli så skev?
Jag har tagit kort sedan efter nyår för att se om det blivit någon skillnad i kroppen. Får se om jag lägger upp dem till allmän beskådande när jag blivit mer musklig:)
Nu nattinatti.