Idag har jag haft vilodag. Har druckit litervis med vatten och det har äntligen slutat snurra i huvudet och krampa i tossarna. Har även gått bananas på chokladen, sorry alla mina arbetskamrater imån, tänkt högt under grillmiddagen och meddelat att jag är för gammal för Thaiboxning och skall börja röka och syssla med trädgårdsarbete. Bakat Russinkakor och ätit Russinkakedeg, fått en blomma med en fin lapp av Anna för att fira att jag gått min första match. Blev även firad av min Snygging igår kväll så ni får en bild på en tom flarra bredvid Annas blommor. Fint att bli firad fast jag förlorade.
Förutom axeln har jag inga större skavanker efter matchen. Det kändes som om hon gillade samma saker som mig, boxas och lowkick. Hennes 50 sparkar känns som en halv av Robbans och så har jag ju mkt dökött just på låren.
Jag hade inga nervösa känslor inför matchen alls. När det kom en tendens till det så andades jag ut och bara gjorde en old type Jill och lade locket på. Sen när väl matchen var igång var det ju rätt likt vanlig sparring då jag inte koncentrerar mig på något annat än det som händer just då.
Jag vet inte vem som var gladast efteråt, hon eller jag. Jag var så nöjd med hela baletten att vi bara kramades när hon vann.
Kanske är jag för glad, pratig och inte alls sådär tuffituff som det verkar vara?!
Jag vaknade kl 4 på morgonen pigg och förväntansfull. Håret var flätat jag var nästan säker på att jag skulle klara invägningen efter att ha bastat en del på kvällen innan.
Jag tog bilen in till Göteborg Lejonkulan och mötte upp Mark och de andra som skulle vara med. Vi åkte till House of Champions och skrev in oss. Invägningen avslutades med att jag drack en del Cola Zero och knödde in en hel chokladboll i munnen. Efter det var det läkarkontroll som gick fint. Tydligen hör jag dåligt på vänster öra.
Sedan hotellfrulle och efter det lååång väntan på matchstart. 8 min senare var det över:)
Jag kommer med största sannolikhet inte bli någon trädgårdsmästare då jag inte ens kan hålla en kaktus vid liv hemma. Så jag behöver sätta upp nya mål och planer. Innan axeln bestämde sig igen för att den inte bodde i en etta med utsikt utan en etta med balkong så såg ju planerna ut så här:
Om jag förlorade och var sur, missnöjd och grinig. Mitt faktiska ända alternativ i tanken innan matchen, alltså att jag inte skulle kunna vara nöjd med att ha förlorat, var att gå en match nästa Lördag. Den bokade jag av efter matchen eftersom jag inte var revansch sugen, inte på det sättet.
Efter det var ju planen att ta alla de matcher jag kunde få som jag är anmäld till under våren/försommaren. Det verkar ju trots att jag inte varit hos sjukgymnasten tyvärr vara kört. Armen har bara hängt bredvid mig idag som en Jkl appendix.
Den frågan som jag har fått mest är ju hur det känns precis innan. Svaret är ju att det känns amazing! Jag hade en hel hejarklack och det var ju andra folk där oxå som alla har lagt ned tid och pengar för att kunna närvara.
Såhär efteråt är det skönt att bocka av en sak på listan men jag är ju som jag skrivet innan mest sugen på resan dit än själva målet. Min hjärna och kropp trivs bäst sysselsatt. Det fungerar oerhört bra att ha en viss tid på mig att uppnå mitt mål och verkligen gå all in. Sedan utvärdera, omvärdera och alla andra fancy utryck för att gå vidare lite klokare än innan för att göra om det igen.
Känner mig dock lite vilsen just nu då jag inte vet vad som händer med axeln. Känner igen känslan från när jag var yngre, när det kliar och skaver som på en sårskorpa. Det kan vara läkt under men det kan oxå riva upp gammal skit och blöda ordentligt. Skönt att när de känslorna kommer så bajsar Körven på golvet, tvättmaskinen (det aset) piper, Håkan vaknar ur vinterdvalan, drar in en halvdöende fågel och jag vet vad som är viktigt för mig i det här livet just nu.
Med de lite sentimentala raderna så kommer jag och blindtarmen ta en tidigare nattsömn än igår och så kommer nya mål, planer och utmaningar säkert redan nästa vecka.
Häng på, tyck till och vägra göra likadant som mig eller gör samma för att det funkar för just dig!