Åhh jag har varit rädd att kärleken hade dött, att den inte var som den varit. Att jag skulle känna annorlunda. Men jag är fortfarande Still into Muay Thai. Jag vill andas och leva det varje sekund.
Såklart hen inte sviker mig för en bruten tå och en pissig axel. Jag får bara tänka annorlunda, använda kroppen mer, låta rörelsen i momenten göra jobbet istället för att försöka köra på styrka. Alltså bara fördelar eller hur!
Fast just den här kärleken gör ont. För trots att jag tog det megalugnt idag så värker det. Men jag känner mig nöjd och go i kroppen.
Jag behöver göra Det!
Bli trött i både kroppen och hjärnan. Jag vill koncentrera mig på en enda sak och bara vara Jag. Det är väl så alla kärlekshistorier skall vara, man är sig själv med någon annan och blir något större.
Har ju varit utan mål och mening sedan matcherna ställdes in. I och med Summercamp så har jag något annat att sträva efter. Varför vill jag sträva efter mål? Räcker det inte att bara vara? Jag har ju redan kommit fram till att det inte är själva känslan när allt är klart som jag vill åt. Det är prestationen dit, planeringen för att se om jag klarar det som driver mig. Kanske skall jag inte dissekera och analysera sönder kärleken utan låta den få vara just så fantastisk som hen faktiskt är.
Så hur gick det idag då?
Inte lika mycket ColaZero men en djupdykning i blåbärspaj och Ahlgrensbilar spräcker det mesta i kolhydratsväg.
För lite kött, för lite fett, för mycket gött. Imån nya tag igen för det är så det är. Det är inte alla gånger jag misslyckas det är gångerna jag inte reser mig som är de riktiga misslyckandena. Fast det är förstås enkelt eftersom jag har ett så perfekt liv, med bästa mannen och barnen, lagar mat, tränar en massa, når alla mina uppsatta mål, jobbar och har tre fina renliga katter….iallafall på Facebook;) Men alla har spöken lite här och var. Ett eget bagage att bära. Men om/när någon hjälper en med ryggan så är den ju inte så förbannat tung att kånka på. Så MuayThai I Love You!!!
Såhär stod det på vågen imorse. Väger mig numera alltid på köksbordet då det verkar vara det enda raka stället för att vågen skall visa rätt. Sedan att jag är helt newbie på vad resultaten visar, det är en annan femma.
Summan av kardemumman är iallafall att för att börja någonstans får jag ha detta som en del i referensen att bli vältränad.
Vem vill stå bredvid de andra på Summercamp i bikini som en annan trettiotvåårig tvåbarnsmorsa med gropar i låren, degig (men mysig) mage och en bitter önskan att jag skulle börjat i tid. Åhh ja jag vet allt det där om att vara nöjd med sig själv jadajaaaadaaaa in i evigheten…men nu är jag ju över 30 år och gör som jag själv vill. Kaxig Katt Mjaoo.
Svennis vet heller var hen har sin rumpa.