Jag skiljer mig en del till andra tjejer. Har aldrig kännt att jag skulle kunna göra allt för en kille, eller att jag saknar honom när vi är ifrån varandra. Sedan min första pojkvän har jag haft tre killar sammanlagt i mitt liv och alla har blivit till långa förhållanden, alla på runt 2 år. Men i slutändan så gör JAG slut.
Känner mig så fel placerad, jag kanske är tjejen som inte ska vara i ett förhållande men utan att leta så hamnar jag alltid i dom ändå? Men jag vill inte bli en Samantha i sex and the city. För jag vill hitta den killen som jag verkligen älskar och skulle kunna göra allt för, vara rädd att förlora honom och sakna honom är något som jag verkligen vill känna.
Men då undrar jag är det redan försent? Har min första relation förstört för min framtid, han var otrogen och hade en till flickvän samtidigt som mig, har det satt sina spår i att jag tappat tron på kärlek? Jag har alltid älskat mina pojkvänner och även trott på det själv. Men nu blir jag osäker har jag verkligen älskat på riktigt? Av alla Jag älskar dig jag, jag har sagt i mitt liv har det någon gång varit på riktigt?
Jag älskar min famiilj och mina vänner och känner det till 110% men hur vet jag då att jag älskar en kille när jag sagt det miljoner gånger men nu i slutändan insett att det inte var rätt älskat.
Kommer jag någonsin hitta mig en mr right eller är jag en förevigt Samantha?
Puss Lovely U!
