Jag är förbannat känslokall har jag kommit på.. Vill inte vara det i den utsträckning jag är, men jag kan inte hjälpa det.
Jag vill inte vara som många är och bli ”kär” i varannan person de träffar, men det skulle ju inte vara fel att känna något, någon gång.
Jag passar inte i förhållanden. Jag vill inte träffa samma person vaje dag, år ut och år in. Inte ännu i alla fall. Vad är fel med mig? Det är kul att dejta tills killen får känslor, men inte jag. Då tvingas man dumpa honom och samtidigt som det käns som makt, känner jag mig elak, haha!
Ja, jag säger då det. Twisted mind!
Maneater?