Hej och hallå!
Smäller igång den här bloggen med att säga att jag bor i Italien, jag har bott här i nästan 10 år nu och det är inte det italien som ni tror att det är.
Det är inte ”semester-italien” med karlar som löper runt och skriker ”ciao bella” till alla blondiner de möter eller maffiamänniskor som smyger runt i varje hörn och hotar folk… Självklart finns det lite av det också men Italien är så mycket mer, och mindre.
När jag var liten så åkte vi på semester till Grekland, sen ville jag flytta dit. När jag blev något äldre åkte jag på semester till Italien och ville flytta dit, och då kunde jag det så jag gjorde det. Nu åker jag på semester till Sverige, och ja..jag tror nog att snart kommer jag att vilja flytta dit igen!
Att bo i Italien är som att sätta sig i en tidsmaskin och åka minst 50 år tillbaka i tiden, 70 om du bor i södra Italien så som jag gör. Klart att uppe i norr så är de framåt vad gäller design och kultur och teknik men här nere i syd så tror jag nog att mina föräldrars föräldrar var mer moderna än vad de är här nu. Om du inte känner någon som jobbar på kommunen här så kan du få lov att vänta månader innan ditt IDkort blir klart, och det är bara en dubbelvikt papperslapp med ditt foto dithäftat på. Jag står skriven på en adress där det inte bor någon, så en dag kom lapplisan förbi och skulle kontrollera att jag verkligen bodde där efersom det var kort efter jag sökt om adressändring ( fråga mig inte varför det är lapplisornas jobb att åka runt till folk och knacka på och se om de verkligen bor där…?) och jag var inte hemma,(såklart!) så de ringde mig från kommunen och bad mig komma dit och intyga att jag verkligen bodde där, för hand. Sen la de in lappen i en stor knytpärm och så var den saken ur världen!
Italien är vackert på så många sätt, och även de här små underliga procedurerna gör det än vackrare! ( även om det är frustrerande ibland..)