Man har vart så trött det sista och energin inte på samma nivå som den borde vara. Gubben och sonen ska som dom brukar göra i mars, sticka till Norge på skidsemester. Jag brukar aldrig åka med på semester för att jag inte gillar skidor eller egentligen orkar med att vara så social. I år kände jag att rutiner är till för att brytas, orkar inte vara så osocial och är trött på min inre röst som säger: Nej åk inte med.. Nej du passar inte in… Nej stanna hemma och gör ingenting! Fuck That!
Jag är inte uppväxt i en social familj, inte heller en stöttande familj, blev under många år kränkt och råkade ut för tråkigheter.
Att min nuvarande familj på sambons sida är otroligt inbjudande och jag å andra sidan är otroligt duktig på att backa och hitta på undanflykter för att jag inte känner att jag passar in eller vågar tacka och ta emot denna vänlighet gör mig förbannat trött. Ibland är jag allt med på kalas osv men kan aldrig slappna av.
Försöker allt mer att släppa garden och bara go with the flow precis så som man gör i en ångestattack, när man känner att en attack är på gång lägger jag mig bara ner och slappnar av, då är det precis som att ångestspökena missar mig och attacken är som bortblåst.
Lite samma taktik får det bli nu när jag ska bemästra mina känslor gentemot att döda en sida av mig som byggts upp sedan barnsben.
Medan andra åker på semester och ”bara” åker så funkar min hjärna såhär 😉 Tänk så olika vi kan vara. Men iaf så ska jag åka på semester och se till att njuta av tiden med familjen!
