Breathe
in, Breathe out.
Det
är förtidigt att ens tänka på att du ska förlåta, att ens vilja
att du ska förlåta. Du ska inte förlåta mej, det finns inget skäl
att göra det. Ååh, jag låter som en fucking jävla poet!
Du
har ingen som helst anledning till att tro på vad jag säjer, vad
fan skulle du göra det för? Men jag säjer det ändå.
Jag
säjer inte att du någonsin kommer förstå att jag skulle göra
allt för att få det ogjort, men tillslut kommer du försöka och
kanske göra det. Förstå att jag skulle göra allt vad som helst,
bara för att få ditt förtroende. Förstå att jag skulle ge allt
för att du skulle kunna lita på mig igen. [Kattis, du låter
fortfarande som en fucking jävla poet som smörar!!]
Varför
kan jag inte bara lämna dig ifred? Efter det jag gjorde kan jag väll
åtminståde låta dig vara. Jag vill. Men jag kan inte. [Nu får jag
fan hålla käften!!]
Jag har
lärt mig att det inte räcker att bara säja föråt.
Hur skulle ett fucking jävla ord göra någon skillnad? Det
gör inte det. Så varför säja det? Jo, för att jag vill att du
ska förlåta mig. Inte nu. Men nångång. Ååh, varför ber du mig
inte att bara dra åt helvete!?! varför säjer du inte;”Håll
käften, det blir inte bättre, sluta göra dej till förfan!!”
? Gud! Jag låter fan psykiskt sjuk. Är nog det.
Förlåt.
(detta är en ca 2, kanske 3 år gammal text jag hittade på mitt gamla -usbminne. undrar vem/vad den handlar om. intressant att hitta sånna här saker tycker jag, man blickar tillbaka lite på dom problemen man hade då, och de problem man har nu.)