Månadsvis arkiv: april 2014

Jag & min träning

Jag var med hos David Hellenius igår i ”Helt sjukt” (TV4) och vi pratade då om överträning och när träningen blir en drog och jag vill skriva mer om detta. Efter programmet chattade jag med tittarna och frågan som återkom var ”hur hittar man balansen” och ”hur förhåller man sig sunt till detta med träning och hälsosam mat” och ju mer jag tänker på det desto svårare känns hela problematiken. För vi människor är skapta med belöningssystemet i hjärnan att det är svårt att sätta gränser kring sånt som får oss att må bra och får oss att känna oss sköna. Jag tror det är där gympadojan klämmer. helt sjukt   (Snodde Daisy Dappers instagrambild som de la upp på grund av att jag delvis är sjukt snygg o delvis har en klänning från dem, det är alltå Daisy Dapper på Katarina Bangata 33 jag köper mina retrokläder från, är man född som fruntimmer och har en röv som är bredare än en pojkhöft kan man lika gärna flasha den i en tajt klänning eller hur?)

Säg att du är en trög soffpotatis som proppar i dig tonvis med onyttigheter, dina värden är usla och du blir andfådd bara du släpat dig fram till kylskåpet. Du får prognosen du ska dö inom 5 år och så har du skaffat dig diabetes och hjärtsvikt etc. Då tänker du – jag ska lägga om mitt liv för jag vill inte dö. Du träffar en hälsocoach och en pt och sätter igång (som de i Biggest Loser) och svettas och tappar kilon. Du lämnar soffan och slänger chokladbollarna åt helvete och knaprar istället ruccola och tar raska powerwalks istället för att tröstäta chips. Du gör det inte primärt för att vara snygg – du gör det för att slippa dö. Men så smyger sig duktighetskänslan över dig. Buken minskar o du kippar inte längre efter andan när du går i trapporna, du anmäler dig till ett lopp, du köper nya gympaskor, du får komplimanger (pga i samhället idag betyder ”smal” = ”snygg, lyckad, en vinnare” och DET gör något med en människas självkänsla, detta att bli hyllad!) och vips  har du ”rasat” i vikt, ”gått ner” XX antal kilon, du anmäler dig till ett milalopp, du får en tid under 60 minuter, du köper en Garmin, du anmäler dig till en halvmara, du skrattar åt dina gamla brallor stlk 46, du gör armhävningar innan du går till sängs, du tycker tonfisk i vatten är det godaste du nånsin ätit, du har inte kvar nåt sockersug, du gör en detox, ditt midjemått minskar från 90 till 80 till 70, du får ännu fler komplimanger, du njuter, du älskar din nya kropp, den är stark, den lyder dig, du är deffad, mycket vill ha mer, du anmäler dig till marathon, sen till TEC (Täby Extreme Challenge, man springer 10 mil gärna i snö), nån säger lite halvhjärtat ”gud vad mycket du tränar” men det är ännu en komplimang, i smyg njuter du av din nya profilbild där revbenen syns, de som klagar på din träning fattar ingenting, de är dumma i huvudet, ”gud vad smal du har blivit” hör du från alla håll men du blir inte rädd, tvärtom, du slickar i dig och älskar varenda stavelse av det du hör, du anmäler dig till ännu en challenge eller varför inte thriathlon, du har nu musklerna och pannbenet, rätt in i kaklet, och du och dina nya träningsvänner hetsar varandra i omklädningsrummet och visst kommer du kunna ta dig runt Tjurruset på under 45 minuter? tjurruset (Bild ovan på Tjurruset! Är innerst inne avis för att jag aldrig kommer få klegga runt i leran ihop med tusentals andra besatta dårar. Ja, jag är både bitter och känner mig utanför, det är sant, jag har en pervers dragning till denna typ av skitighet och att piska kroppen fett, men jag FÅR INTE LÄNGRE och därför måste jag anta en mer avståndstagande hållning, tröstar mig med att en bekant som deltog ett år fick jätteproblem med hälsan efteråt och har sen dess tvingats avstå hen ocksså, sånt tröstar mig på ett märkligt vis när det är min allra bittraste dag, inte att nån blev sjuk men att jag inte är den enda som tvingas avstå. Så, nu vet ni vilket ynklig liten människa jag är.)

Det blev en lång vuxensaga men lite så var det för mig, minus att jag var sjukligt fet, däremot kände jag mig otränad efter sista barnet och slutade äta vitt bröd för vitt bröd är Djävulens Gift och det som fuckar upp hela mänskligheten, ihop med Vitt Socker är det värre än Heroin och Crystal meth minst och äter man det ska man dras med skuld och man kommer få cancer och brinna i helvetet amen. Och sen anlitade jag en PT och jag njöt när jag vid ett tillfälle sprang fortare än hon.

Kontentan: Ja, vad ska jag säga. Idag är jag väl måttligt balanserad… måste lyssna på hjärtat! Mitt hjärta är känsligt för stress och känslomässiga påfrestningar. Min kropp är känslig för obalanser av alla de slag. Sitter jag för mycket på röven – vilket alla framgångsrika författare MÅSTE – får jag panik, men kan bli lam och kommer då inte ut. Springer jag för mycket måste jag äta betablock för vilopulsen blir 100. Inte bra, inte bra. Men jag behöver min träning, jag behöver måttlighet, jag behöver sömn, jag behöver mat. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte dagligen tänker på allt detta, hur jag nångång ska få ett avspänt förhållningssätt till allting? Som idag, började morgonen med urskön powerwalk i solen, terräng, frisk luft, hälsofrulle… men nu drar det i mig, tänker att jag borde ut ikväll igen, ännu en pw… fast haft förkylning i kroppen… detta komplicerade tillstånd det är att vara människa och kämpa mot belöningssystemet. För man vill alltid ha mer av det som känns bra, som känns skönt, som är nyttigt.

Ordet är fritt. Hur gör du? Hur mår du? Hur tränar du? Prata med varandra, för fan. Prata med mig. Puss.

16 kommentarer
wordpress hemsida wordpress hemsida