Månadsvis arkiv: juni 2014

Älskade föräldrar & lite annat (typ fruktdetox)

Passar på och hänger lite med mina kära föräldrar på landet medan jag skriver nästa roman om Cecilia Lund (ja, det blir en åttonde del som kommer om exakt 1 år, eller närmare bestämt sommaren 2015… det gäller att ligga lite i framfall f’låt framkant som jag brukar säga). Tänker på hur otroligt fint det är med mamma och pappa som varit gifta i snart 52 år och som har det så bra ihop. Idag skojade jag visserligen om att pappa är som mammas jättestora gamla bebis eftersom hon började med att fråga om han hade solhatt på sig och sen skulle hon hämta hans solglasögon (ja det blev en solglimt här) och sen sa hon att han skulle sova middag en stund. Pappa ska vara himla glad att han har mamma. Dessutom lagar hon mat så att man får en känsla att man befinner sig på världens mysigaste pensionat. och hon nöjer sig inte med en maträtt, nej till lunch vart det både soppa och varmrätt och sen kom det dessert. Penisonat Ada kanske jag borde döpa deras sommarhus till. Jag kommer bli tvungen att jogga igen trots att jag redan varit ute och sprungit i morse. Sen får det bli detoxsmoothie.

detoxsmoothieFolk håller på och konstrar med sina juicemaskiner men jag fattar egentligen inte dealen med att slänga bort allt fruktkött, det verkar slösigt? Så jag skär frukt och grönsaker i småbitar och sen mixar jag skiten med en stav och dricker, voilà och det blir inte så mkt disk heller, jag har en juicepress men det är ren vetenskap att hålla på med den och sen är det där filtret asäckligt och det funkar bara att göra ca en gång i månaden för man blir helt utmattad. Nej, kan ingen uppfinna en enkel och lätthanterlig juicemaskin?

Eller så får man fortsätta konsumera en tjockare juice. Det gröna i glaset ovan innehåller grönt äpple, en bit skalad gurka, citron, grönmynta och lite vatten och det blev väldigt gott och uppfriskande, ett slags grön smoothiesoppa som bara var att slurpa i sig. En annan bra jag hittade på i morse var blodgrape, nektarin och citron (hel citron fast utan skal), och lite mynta i det med. Har köpt rå broccoli men det kanske inte blir lika bra med mixerstav, jag får se imorgon.

Nu avvek jag från ämnet: Mina föräldrar. Det var ju dem jag skulle skriva om, inte min självupptagna frukteriandiet! (Alltså frukteriandieten funkar typ halvtid eftersom jag äter hos mamma och pappa halva tiden som blir över). Okej vi har väldigt kul ihop ialla fall, jag och de mina. Det är ju vi som är ursprungsfamiljen. Jag var ensambarn i 7 år och de ränderna går aldrig ur. Trots att man är smått medelålders är det ändå skönt att för en stund få bli liten igen och bara vara nåns barn. Det är dyrbart, att få vara det i min ålder, och har man den ynnesten så bör man njuta i fulla drag. Är så tacksam för mina underbara föräldrar.

Nu ska jag strax vara dotter igen. Dricka te och umgås.

6 kommentarer

Livet, livet, lite sommarlov och några ord på vägen

Det har visst varit en bloggpaus från mig? Fick en fråga på Instagram om jag slutat blogga, men det har jag inte. Jag har bara haft så fullt upp att tiden plötsligt rusat ifrån mig litegrann. Ett av mina stora barn har tagit studenten, det är en väldigt speciell känsla, när den lilla bebin plötsligt står där på skolgården, i fin ny vit mössa och kostym och är alldeles fullvuxen. Nåväl, kanske inte helt fullvuxen men iallafall arton år, myndig och färdig för att stå på egna ben i livet.

student

Sen så släpper jag en ny bok också, faktiskt idag är det releasedatum för Blodssystrar, den sjunde delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund. Det är förstås en rafflande historia, vad annars? Här får du veta vad som händer när allt går åt helvete och sen, när allt går åt helvete lite till. Med andra ord, precis som livet självt… fast värre. Visst är det skönt att sätta sitt åt sidan en stund och dyka ner i andras problem?

blodssystrarMärker att det hänt väldigt mycket i mitt liv sedan jag bloggade sist så detta blir ett matigt inlägg!

Jag hade också en releasefest för boken, det blev väldigt roligt och lyckat trots att många fick förhinder i sista stund. Men istället kom vänner och kolleger jag inte träffat på länge, plus mina kära föräldrar förstås. Och så fick jag ett hav av vackra blommor. Jag vill ha releasefest varje dag, och helst då i en bokhandel så jag kan leka att jag är en bibliotekarie. För det verkar vara ett sånt härligt jobb.

blomsterhavDessförinnan blev jag intervjuad i Aftonbladet Söndag. Det blev en väldigt personlig intervju där jag gav bort en bra bit av mig själv. Ibland när man gör så infinner sig en märklig känsla efteråt. Man undrar om folk kommer att förstå en bättre, eller om de kommer tycka man är konstig… Jag får ofta lust att bli mer åt Greta Garbo-hållet, att spara mig och min själ inuti mig, att aldrig mer dela med mig. I den här artikeln pratar jag bland annat om mitt medberoende och säger att jag gift mig med alkoholister, och det blir liksom just inte mer sagt om den saken, det är bara en bisats, ett kort stycke. Resultatet av den utsagan blev inte rättvis mot Robban som är pappa till mina barn, min livskamrat sedan 20 år. Ungefär som om man kan reducera en person som varit och är viktig i ens liv till bara ett ord som dessutom inte klingar något vidare… Jag borde lagt till att han är nykter och drogfri sedan 13 år och utbildat sig till alkohol- och drogterapeut och räddat livet på en massa missbrukare som tack vare hans engagemang fått nya liv. Jag kunde också ha  sagt  att han stöttat och inspirerat mig massor i mitt skrivande och i allt jag gjort, att han är min bästa vän och den som står mig närmst och att han är en fantastisk farsa och medmänniska. Att jag fortfarande älskar honom och alltid kommer att göra, att oavsett vad som händer så kommer han alltid att finnas i mitt hjärta och stå mig nära. Så jag skriver det här i stället. Med mina egna ord: Tack för allt, Robert. Igår idag och framåt för resten av våra dagar.

aftonbladetomslagJag hann med en sväng till Paris på research- och skrivarrresa också. Bland annat gick jag tillbaka i mina fotspår och besökte den lilla jungfrukammare där min vän och jag bodde för en herrans massa år sen. Rue du Chateau d ’Eau var sig lik, i princip densamma boulangerie och tabac på hörnet… man var ju lite Hemingway på den tiden. Trots att husets interiör är uppfräschad doftar det likadant och trappan, den bruna slitna, är sig lik.

trappaNästan högst upp…

trapphusOch här är gatan i sin majestät:

chateaudeauJag älskar Paris så mycket. Det gör fysiskt ont i mig att inte vara där och att inte få vandra gatorna fram. Denna resa blev för kort, men jag funderar på att flytta dit faktiskt, har långt framskridna planer på hur min nästa roman skrivs i något litet rum med utsikt… som denna studio nedan, till exempel.

utsikt

 

 

 

 

253 kommentarer