Månadsvis arkiv: april 2015

Fick ett mejl från – vi kan kalla henne ”Lotta”. Hon var så störd över folks förljugna helger så hon kokade. Jag bad henne skriva ner sin perfekta helg. Perfekt? fnös hon. Det finns inga jävla perfekta helger. Men visst, jag kan berätta hur förra helgen såg ut för min del. Och sedan kom det. Varsågod, med vänlig hälsning från Lotta, 52.

Fredag eftermiddag. Ännu en helg att genomlida. Ögnar genom messenger och möts av ett gammalt ex som hävdar att jag är skyldig honom pengar för en IKEA-soffa vi köpte 2006 och sålde med förlust på Blocket 2008. Han vill ha 430 kronor. Räknar snabbt i huvet hur många drinkar färre jag tvingas dricka på Riche om jag swischar över pengarna. Avstår.Går in på Tinder och matchar ett par tjugofemåringar från någon söderförort. Möts av hoppfulla meddelanden ”Göres?”. Svarar att jag chillar i soffan, vilket är en lögn, men eftersom detta språk är det enda ungdomarna förstår, är det språk jag använder.

Sminkar mig med tjocka lager concealer och underlagskräm och noppar bort grå hår med pincett både från huvudet och hakan. Besvarar tonårsbarnens sms med önskan om pengar med att jag inte kan hitta min bankdosa. Vill röka en cigg, dricka en gin tonic och falla i barmhärtig koma.

Stapplar ner på Stureplan och lyckas bli bjuden på drinkar av någon jag tror är en gubbe men som visar sig vara en jämnårig fd klasskamrat från gymnasiet. Lyssnar på litanior om borderlinehustru och konkurs. Blir full. Framåt två exploderar whatsapp i min iphone, diverse 22-åringar vill ligga. Får beslutsångest och går hem med lönnfet 34-årig marknadschef vars fästmö är på tjejresa på Granncanaria. Har uselt sex.

På lördagsmorgonen vaknar jag med sminket på trekvart och måste trösta marknadschefen som gråter av skuld över sin otrohet. Skickar honom till ICA för att handla croissanger men han kommer inte tillbaka. Kokar ett paket snabbnudlar och funderar över att ta en joggingtur. Fastnar i HBO-Nordic och sms-skvaller med bästa väninnorna, alla lika frånskilda, rynkiga, nerrökta och Tinderblasé. Dagen går utan att jag kommer ur sängen. Slösurfar på Facebook och stalkar exets nya flickvän på Instagram. Barnen smsar och vill ha pengar, skyller på att jag är långt borta från datorn och ber dem kontakta sin far. Filar fötterna, rakar benen, inser att det är allt mer tidskrävande att hålla efter kroppsbehåringen som växer på fel ställen. Blir utskälld av äldsta dottern som undrar varför jag aldrig får ett normalt liv. Dricker kaffe, tjuvröker och ser inte fram emot att bli full ikväll igen men det är min enda option. Kollar saldot på kontot, har några hundra kvar. Så länge man är på plus är man inte på minus.

Har en dejt med en kille från Örnsköldsvik. Han har sagt att han är 190 cm och vältränad men dvärgen jag möter i baren når knappt upp till mina axlar och jag är 170. Vi talar krystat om gångna årets semester och jag smsar i panik från toan att min väninna måste rädda mig. Till slut skiljs vi åt med en stel kram. Kvällen förlöper som den brukar, fulla män kladdar på min röv som jag stuvat in i en pushupstrumpa. Skilsmässodiket är fullt av desperata nysinglar och jag längtar hem till min säng. Somnar o väcks av booty calls klockan 03, 04 och o5.30. Avböjer samtliga och ångrar mig sedan.

Vaknar på söndagen trött som satan med insikten att jag blivit ytterligare tre dar äldre och påsarna under ögonen varken är Prada, Chanel eller Dior. Ligger i ångestdvala och funderar över alltings meningslöshet. Konstaterar att fönstrena är skitiga, sexet inte längre är nån källa till glädje, den uteblivna mensen inte ett tecken på graviditet utan på att jag slutgiltigt är i klimakteriet och att jag troligen gått upp några kilo i helgen tack vare maximalt kaloriintag av tomma kolhydrater i kombination med noll motionstimmar (ej inräknat missionärsställningen med marknadschefen).

På kvällen äter jag smågodis, chips och ostbågar. Inte för att det är nyttigt eller gott utanför för att det är den enda middan jag har.