{"id":22,"date":"2013-07-14T23:34:15","date_gmt":"2013-07-14T21:34:15","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/?p=22"},"modified":"2013-07-14T23:34:15","modified_gmt":"2013-07-14T21:34:15","slug":"hall-drommen-levande-skrivjuli","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/2013\/07\/14\/hall-drommen-levande-skrivjuli\/","title":{"rendered":"H\u00e5ll dr\u00f6mmen levande – #skrivjuli"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag h\u00f6r ibland folk s\u00e4ga \u201ddet \u00e4r ingen id\u00e9\u201d. Vad tj\u00e4nar det till att dr\u00f6mma stort? Det kommer \u00e4nd\u00e5 aldrig bli verklighet. H\u00e5ll dig till verkligheten, lilla v\u00e4n. Dra ner markisen, st\u00e4ll in stolarna. Ner med rid\u00e5n. Du \u00e4r bara en enda liten l\u00f6pare som inte har en chans. Varf\u00f6r \u00f6dsla tid ens? G\u00e5 bara in i en bokhandel och se hur m\u00e5nga b\u00f6cker det finns. Alla dessa f\u00e4rgglada bokryggar, alla dessa miljarder bokst\u00e4ver som tillsammans bildar ber\u00e4ttelser f\u00f6rhoppningsfulla individer hoppas sl\u00e5 hela\u00a0 v\u00e4rlden med h\u00e4pnad genom. Vem \u00e4r du som tror att du har n\u00e5t att tillf\u00f6ra i g\u00e4nget?<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Sant \u00e4r att man kan bli ganska nedst\u00e4md om man till exempel bes\u00f6ker bokm\u00e4ssan (som snart st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren, nerr\u00e4kningen har redan b\u00f6rjat f\u00f6r alla oss som ska dit). O\u00e4ndliga g\u00e5ngar proppfulla med b\u00f6cker, tidskrifter, magasin, broschyrer, pamfletter. Ord, ord, ord. Skr\u00f6nor och sanningar, sl\u00e4ktminnen och fantasier. Varenda ett har plitats ner av n\u00e5gon h\u00e5rt arbetande individ som svettats bakom en datorsk\u00e4rm eller vid ett vitt papper. S\u00e5 sm\u00e5ningom har orden fastnat i tryck och flugit sin kos \u00f6ver v\u00e4rlden. Eller, n\u00e5v\u00e4l, lyckats med n\u00f6d och n\u00e4ppe ta sig \u00f6ver en tr\u00f6skel n\u00e5gonstans. I s\u00e4msta fall blivit l\u00e4sta av ens mamma (vilket inte \u00e4r fy skam, ska jag s\u00e4ga! Om mamma orkar kanske hennes v\u00e4nner ocks\u00e5 g\u00f6r det.)<\/p>\n

 <\/p>\n

Och \u00e4nd\u00e5. \u00c4nd\u00e5 vill jag s\u00e4ga \u2013 var r\u00e4dd om din dr\u00f6m! Jag \u00e4r inte den som vill ta den ifr\u00e5n dig. Tv\u00e4rtom. Jag vill uppmuntra dig och peppa dig. Din dr\u00f6m fyller dig med lycka och f\u00f6rv\u00e4ntan, den ger dig mod och styrka. I din dr\u00f6m ser du en bok som b\u00e4r ditt namn, ord som du lyckats sammanfoga s\u00e5 att de tillsammans bildar den ber\u00e4ttelse du fyllt sidorna med. S\u00e5 l\u00e4nge du b\u00e4r dr\u00f6mmen i dig, \u00e4r du p\u00e5 v\u00e4g mot n\u00e5got. Ditt m\u00e5l h\u00e4grar d\u00e4rframme. Det du dr\u00f6mmer om kan bli verklighet. \u00d6verge aldrig visionen, m\u00e5lbilden.<\/p>\n

 <\/p>\n

Jag \u00e4r oerh\u00f6rt imponerad av alla de f\u00f6rfattare jag f\u00f6ljt genom \u00e5ren. Som b\u00f6rjade som hoppfulla individer, ok\u00e4nda och orutinerade. Som k\u00e4mpat mot sv\u00e5righeter och verklighetens krassa n\u00e4rvaro. Som skrivit p\u00e5 obekv\u00e4ma tider, som tvingats varva dr\u00f6mmen med s\u00e5nt som m\u00e5ste g\u00f6ras. Men som efter \u00e5ratal av tr\u00e4get arbete till slut n\u00e5tt fram. Som f\u00e5tt sitt manus antaget. Ni vet vilka ni \u00e4r. S\u00e5 j\u00e4kla bra jobbat! Kan de, kan du. Det \u00e4r inte om\u00f6jligt. Dr\u00f6mmen m\u00e5ste inte f\u00f6rbli just en dr\u00f6m.<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r jag var liten sa mina f\u00f6r\u00e4ldrar m\u00e5nga bra saker till mig. Jag har burit med mig dem genom livet. En av de d\u00e4r sakerna jag fick med mig var att mina m\u00f6jligheter var lika stora som alla andras. Att vara m\u00e4nniska \u00e4r att ha val. Att kunna arbeta f\u00f6r det man tror p\u00e5. En viktig ingrediens i det \u00e4r just dr\u00f6mmen. Dr\u00f6mmen om att kunna g\u00f6ra det man \u00e4lskar, det man vill. Ingen s\u00e4ger att det \u00e4r enkelt, ingen s\u00e4ger att det inte kostar. Jag har suttit och skrivit trots att \u00f6gonen g\u00e5tt i kors av tr\u00f6tthet, trots skrikande bebisar, trots massa trassel i privatlivet. Jag har skrivit dygnets alla timmar. Ibland velat ge upp. Ibland k\u00e4nt mig v\u00e4rdel\u00f6s (ganska ofta). Men sen t\u00e4nkt, lite till. Bara n\u00e5gra rader. Jag k\u00f6r p\u00e5. Vem s\u00e4tter upp ett glastak? Vem st\u00e4nger d\u00f6rren f\u00f6r mig? Bara jag sj\u00e4lv. Och det \u00e4r ocks\u00e5 min uppgift att se till att f\u00f6rs\u00f6ka n\u00e5 \u00f6ver de d\u00e4r tr\u00e4dtopparna. Att se till att f\u00e5nga dr\u00f6mmen. Om s\u00e5 bara en liten del av den.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u00c4lskar denna bild p\u00e5 papa (Hemingway). \u00c4ven en av mina favvof\u00f6rfattare!<\/strong><\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00e5 vad som \u00e4n h\u00e4nder: Sluta aldrig dr\u00f6mma. Skriv, k\u00e4mpa. Ge inte upp. Det kan tyckas tr\u00f6stl\u00f6st och hoppl\u00f6st ibland, men vad \u00e4r vi utan v\u00e5ra dr\u00f6mmar? Kanske \u00e4r de m\u00e5nga g\u00e5nger ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l. Men det \u00e4r vackert s\u00e5. Och utan dem tror jag inte vi kommer h\u00e4lften s\u00e5 l\u00e5ngt som vi faktiskt g\u00f6r.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

  Jag h\u00f6r ibland folk s\u00e4ga \u201ddet \u00e4r ingen id\u00e9\u201d. Vad tj\u00e4nar det till att dr\u00f6mma stort? Det kommer \u00e4nd\u00e5 aldrig bli verklighet. H\u00e5ll dig till verkligheten, lilla v\u00e4n. Dra ner markisen, st\u00e4ll in stolarna. Ner med rid\u00e5n. Du \u00e4r bara en enda liten l\u00f6pare som inte har en chans. Varf\u00f6r \u00f6dsla tid ens? G\u00e5 … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5151,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-22","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/22","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5151"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=22"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/22\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=22"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=22"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=22"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}