![\"pion\"](\"http:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/files\/2014\/07\/pion.jpg\")
<\/a><\/p>\nMen man ska aldrig se bak\u00e5t.<\/p>\n
De skriva ord som skrivs \u00e4r bra och viktiga, men man ska ej begr\u00e5ta de dagarna d\u00e5 man led av skrivkramp eller l\u00e4ttja eller bara solsting. F\u00f6r s\u00e5na dagar finns det gott om sommartid. Dagar d\u00e5 man stiger upp med en k\u00e4nsla av bejakande och positiv energi i kroppen men sedan kretsar man mest runt vinb\u00e4rsbusken som dignar av mogna b\u00e4r (med tanken att plocka dem), ligger i hammocken med ambitionen att l\u00e4sa en roman (samtidigt som man sl\u00f6surfar p\u00e5 sociala medier och st\u00f6r sig \u00f6ver folks bilder p\u00e5 ros\u00e9vin i motljus), \u00e5ker och badar med de ton\u00e5ringar som v\u00e4lvilligt s\u00f6kt sig till landet och s\u00e5 g\u00e5r man i skogen och inbillar sig att man m\u00e5ste ”tanka inspiration”. Men sen kommer dagar d\u00e5 man helt pl\u00f6tsligt landar vid datorn, \u00f6ppnar dokumentet med manuset i och s\u00e4tter ig\u00e5ng. Orden str\u00f6mmar ur fingrarna och det ber\u00f6mda sommarfl\u00f6det infinner sig.<\/p>\n
Skrivandet kan dessa stunder liknas vid k\u00e4rlek. N\u00e4r man s\u00f6ker den som mest desperat h\u00e5ller den sig undan, men n\u00e4r man ger upp kommer den och knackar en p\u00e5 axeln. ”H\u00e4r \u00e4r jag. Ta mig.”<\/p>\n
En bra taktik n\u00e4r man drabbas av l\u00e4tt panik\u00e5ngest och motvilja mot det egna manuset (liknar ett gammalt \u00e4ktenskap, den d\u00e4r boken!) \u00e4r att inte ge sig sj\u00e4lv f\u00f6r sv\u00e5ra uppgifter (s\u00e5nt som jag annars \u00e4r m\u00e4stare p\u00e5, tex berordra ”idag ska det skrivas 30.000 tecken”). Nej, lura hj\u00e4rnan lite snyggt, ungef\u00e4r som man kan g\u00f6ra n\u00e4r man vet att man borde tr\u00e4na men inte har lust att komma ut. S\u00e4g \u00e5t dig sj\u00e4lv ”jag ska bara l\u00e4sa lite i det sista kapitlet och kanske redigera det” – precis som n\u00e4r du lirkar dig ut med budskapet ” jag ska inte springa en mil utan bara ta p\u00e5 mig gympaskorna och g\u00e5 ett varv runt kvarteret”.<\/p>\n
Ofta sker d\u00e5 det magiska att man faktiskt rycks med. Ett varv runt kvarterer blir en timme ute f\u00f6r n\u00e4r man v\u00e4l f\u00e5r det friska syret i lungorn s\u00e5 vill man inte g\u00e5 hem igen och n\u00e4r man k\u00e4nner kroppens tacksamhet s\u00e5 forts\u00e4tter man bara g\u00e5, fortare och fortare tills man faktiskt springer, och kanske blir det en mil? Och samma med skrivandet, n\u00e4r man redigerat n\u00e5gra kapitel och l\u00e4st sitt manus s\u00e5 f\u00e5r man sug efter att skriva litegrann, komplettera, eller uppslag till en dialog, och r\u00e4tt vad det \u00e4r skriver man och fingrarna dansar \u00f6ver tangeterna och det \u00e4r ju roligt, herregud, det \u00e4r h\u00e4rligt! Och man k\u00e4nner hj\u00e4rnans tacksamhet f\u00f6r att man \u00f6verbryggt dess inbyggda motst\u00e5nd och gett sig h\u00e4n sin text, likt en varm omfamning som k\u00e4nns r\u00e4tt och intensiv.<\/p>\n
En timmes skrivande om dagen r\u00e4cker. En promenad likas\u00e5. men blir turen l\u00e5ng och du springer dig svettig, blir timmen till flera och du f\u00f6rsvinner i din romanv\u00e4rld, s\u00e5 har du en extra bonus med dig i ryggm\u00e4rgen.<\/p>\n
En bokstav i taget i #skrivjuli.<\/p>\n
Varje skriven rad \u00e4r en seger.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det \u00e4r redan 17:e juli och jag inser att jag utlovade #skrivjuli men att det inte har blivit s\u00e5 mycket bloggande om skrivande h\u00e4r. S\u00e5 jag ska f\u00f6rs\u00f6ka kompensera genom att dra ig\u00e5ng nu. Kanske f\u00e5r #skrivjuli \u00f6verg\u00e5 i #skrivaugusti eller \u00e4nnu b\u00e4ttre #skrivh\u00f6st, f\u00f6r vi borde f\u00f6rst\u00e5s ha haft #skrivsommar… Men man ska aldrig … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5151,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-301","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/301","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5151"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=301"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/301\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=301"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=301"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=301"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}