Hej fr\u00e5n Amarillo, Texas! Vinden bl\u00e5ser varm, kackerlackorna \u00e4r m\u00e5nga och feta, det mindre rika omr\u00e5det \u00e4r verkligen – inte s\u00e5 v\u00e4lm\u00e5ende. Doften av barbecue och r\u00f6k ligger tung \u00f6ver Paramount boulevard och ingen g\u00e5r till fots. V\u00e4garna \u00e4r breda och bilarna kraftfulla men Pappa Joe’s har st\u00e4ngt och det bl\u00e5ser damm i tegelgr\u00e4nderna. Bra l\u00e4ge att t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 skrivandet.<\/p>\n
Jag tror inte alltid att man \u00e4r mogen att bli f\u00f6rfattare som f\u00f6r ung. Jag v\u00e5gade inte. Ville debutera f\u00f6re 30 och s\u00e5 blev det, 1993 med \u201dV\u00e5ta sp\u00e5r\u201d, men det var mer en one-hit-wonder, f\u00f6rlaget W&W tackade nej till roman nummer 2 med motiveringen att det inte var en tillr\u00e4ckligt bra \u201dandra bok\u201d n\u00e4r man skulle bygga mitt f\u00f6rfattarskap\u2026. Det i sin tur resulterade i att jag inte skrev fler romaner p\u00e5 10 \u00e5r. S\u00e5 k\u00e4nsligt kan ett f\u00f6rfattarhj\u00e4rta vara.<\/p>\n
Sen kom det fler ungar och en karl som knarkade och s\u00f6p och tja, i missbruk skrivs inte s\u00e5 mycket b\u00f6cker, inte om man \u00e4r gravid o ammande och f\u00f6der 3 kids p\u00e5 3,5 \u00e5r. S\u00e5 jag pausade romanskrivandet. Nej, man m\u00e5ste inte sitta i ett sterilt rum och glo utan man kan ha r\u00f6rigt omkring sig, men mitt r\u00f6riga vart f\u00f6r mycket. Jag skrev spalter och artiklar och f\u00f6rs\u00f6rjde oss fint, men har ocks\u00e5 delvis blackout fr\u00e5n 90-talet. F\u00f6rfattardr\u00f6mmen var skjuten p\u00e5 framtiden, \u201dtills 40\u201d.<\/p>\n
Det blev \u201dAnh\u00f6rig\u201d som jag satte ig\u00e5ng och skrev, och varf\u00f6r gjorde jag det? Jo, f\u00f6r att jag i f\u00f6rbifarten hade n\u00e4mnt att jag ville skriva en roman f\u00f6r en f\u00f6rlagsredakt\u00f6r, men hon sn\u00f6rpte bara p\u00e5 munnen och sa f\u00f6raktfullt \u201dh\u00e5ll dig till fackb\u00f6cker du, det \u00e4r s\u00e5 h\u00e5rd konkurrens i den sk\u00f6nlitter\u00e4ra sektorn s\u00e5 det \u00e4r ingen id\u00e9\u201d. WTF? Man ska aldrig lyssna p\u00e5 den typen av olyckskorpar! Men jag skickar henne alltid tack, f\u00f6r hade hon inte sagt de orden hade jag inte beh\u00f6vt bli s\u00e5 rasande att jag rusade hem och \u00f6ppnade ett tomt word-dokument och skrev ANH\u00d6RIG med feta bokst\u00e4ver och sen bara skrev jag, dag o natt, s\u00e5 j\u00e4vla arg s\u00e5 jag tuggade fradga. \u201dH\u00e5ll digtill fackb\u00f6cker du\u201d ringde i mina \u00f6ron och varje g\u00e5ng jag s\u00e5g m\u00e4nskans ansikte framf\u00f6r mig fylldes jag av vitgl\u00f6dgt raseri och skrev \u00e4nnu ett kapitel, och \u00e4nnu ett, fyllde det d\u00e4r j\u00e4vla dokumentet med t\u00e5rar och \u00e5ngest och ilska och k\u00e4rlek och alkoholism och familjeliv och power, hela mitt liv bara spilldes ut i form av bokst\u00e4ver, jag t\u00e4nkte inte s\u00e5 mycket. Bara skrev. Utan synopsis, utan egentlig styrning, utan m\u00e5nga vettiga tankar i huvet. Jag gr\u00e4t en del, fick ont i hj\u00e4rtat, blev rasande igen o igen o igen, inte bara p\u00e5 henne utan ocks\u00e5 p\u00e5 min satans narkoman\/alkis och hur mitt liv sett ut, blev f\u00f6rbannad p\u00e5 medberoendet, blev f\u00f6rbannad p\u00e5 min svaghet och lidandet och samtidigt f\u00f6rundrad \u00f6ver hur allt hade utvecklat sig\u2026 karln var ju nykter sen 3 \u00e5r. N\u00e5v\u00e4l. Skrev klart och en av de f\u00f6rsta som fick l\u00e4sa var en bekant med alkoholproblem, som dagen efter kom tillbaka och sa att han l\u00e4st hela natten och att hans tjej slitit manuset fr\u00e5n honom och att \u00e4ven hon l\u00e4st det, och att det var s\u00e5 SATANS J\u00c4VLA bra och att de b\u00e5da f\u00e5tt andn\u00f6d\u2026 \u00e5h. Och sen gick manuset iv\u00e4g till Piratf\u00f6rlaget och Ann-Marie Skarp sa direkt att detta ska det ge ut och sen l\u00e4ste journalister och mejlen b\u00f6rjade g\u00e5 varm och d\u00e4r satt jag och t\u00e4nkte att vad i hela fridens namn vill folk l\u00e4sa om en liten alkisfru f\u00f6r? Egentligen? Det var mitt hj\u00e4rta, mitt \u00f6de, mitt liv, men att det skulle ha n\u00e5t allm\u00e4nintresse trodde jag innerst inne inte, helt \u00e4rligt. Jag hade bara satt mig ner och skrivit, det f\u00f6rsta som kom in i mitt huvud, och det var min egen story, based on the plain truth, fast med en tvist. (Folk tror fortfarande att jag har en syrra, utifr\u00e5n den boken, fast det har jag inte, jag fantiserade ihop henne f\u00f6r att jag tyckte s\u00e5 synd om huvudkarakt\u00e4ren, alkisfrun i Anh\u00f6rig, tyckte att hennes liv var outh\u00e4rdligt om hon inte fick en syster. Ja, mitt liv VAR outh\u00e4rdligt och fortfarande tycker jag att det \u00e4r outh\u00e4rdligt att inte ha en biologisk syster \u2013 fast numera har jag flera kvinnor i mitt liv som \u00e4r som systrar, och det hade jag \u00e4ven d\u00e5, en mycket god v\u00e4ninnan som fick agera som st\u00f6d b\u00e5de under missbruk och \u00e4ven senare, kommer alltid \u00e4lska henne f\u00f6r det hon gjorde f\u00f6r mig och hon fick st\u00e5 som f\u00f6rebild f\u00f6r \u201dsystern\u201d i romanen.)<\/p>\n
Shit. L\u00e4nge sen jag skrev om detta!<\/p>\n
Nu tar jag en paus.<\/p>\n
Alla k\u00e4nslorna kommer och det \u00e4r dags att dra vidare, mot New Mexico.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hej fr\u00e5n Amarillo, Texas! Vinden bl\u00e5ser varm, kackerlackorna \u00e4r m\u00e5nga och feta, det mindre rika omr\u00e5det \u00e4r verkligen – inte s\u00e5 v\u00e4lm\u00e5ende. Doften av barbecue och r\u00f6k ligger tung \u00f6ver Paramount boulevard och ingen g\u00e5r till fots. V\u00e4garna \u00e4r breda och bilarna kraftfulla men Pappa Joe’s har st\u00e4ngt och det bl\u00e5ser damm i tegelgr\u00e4nderna. Bra … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5151,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-44","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/44","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5151"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=44"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/44\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=44"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=44"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=44"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}