{"id":48,"date":"2013-07-25T18:31:56","date_gmt":"2013-07-25T16:31:56","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/?p=48"},"modified":"2013-07-25T18:31:56","modified_gmt":"2013-07-25T16:31:56","slug":"min-egen-skrivarstory-del-4-skrivjuli","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/2013\/07\/25\/min-egen-skrivarstory-del-4-skrivjuli\/","title":{"rendered":"Min egen skrivarstory \u2013 del 4 #skrivjuli"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

God dag. Soluppg\u00e5ng i Holbrook, Arizona. Hopi och navajoindianernas land. I Holbrook bor det ca 5000 personer, men v\u00e4garna \u00e4r o\u00e4ndligt breda. En tr\u00f6tt servitris inne p\u00e5 Dennys fyller p\u00e5 kaffekopparna s\u00e5 fort hon har v\u00e4garna f\u00f6rbi v\u00e5rt bord. N\u00e5gra \u00e4ldre amerikanska par best\u00e4ller sirapsdrypande pannkakor till frukost. Den minsta omeletten best\u00e5r av tre \u00e4gg och ett berg av stekt potatis. Arizona \u00e4r s\u00e5 gr\u00e4nsl\u00f6st och himlen kysser den r\u00f6da jorden. I fj\u00e4rran reser sig bergskammarna och man kan riktigt se en navajo st\u00e5 och speja mot horisonten. Varf\u00f6r kunde inte indianerna leva sida vid sida med invandrarna? N\u00e4r man ser de enorma vidderna, som numera mest befolkas av skallerormar, undrar man. Det finns s\u00e5 mycket plats h\u00e4r. Jag sitter p\u00e5 motellet och sl\u00e4nger ner n\u00e5gra rader innan det \u00e4r dags att checka ut.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Sen d\u00e5? Efter Anh\u00f6rig? Det \u00e4r sv\u00e5rt att matcha, men jag fortsatte att skriva s\u00e5nt jag sj\u00e4lv ville l\u00e4sa. Ja, jag skriver b\u00f6cker f\u00f6r mig. Vad gillar jag? Vad vill jag sj\u00e4lv dyka ner i? Jag l\u00e4ser mycket sj\u00e4lv och vill ha smart underh\u00e5llning. Vill alltid l\u00e4ra mig n\u00e5t. Vill k\u00e4nna mig som en del av en verklighet. Jag \u00e4lskar memoarer, m\u00e4nniskor som k\u00e4mpat och \u00e5stadkommit n\u00e5got (inte alltid jag gillar true stories dock, klarar inte s\u00e5 bra barns lidande och \u00f6vergrepp, s\u00e5nt p\u00e5verkar mig djupt och kan ge mig \u00e5ngest l\u00e5ng tid fram\u00f6ver, jag \u00e4r h\u00e5rd som st\u00e5l p\u00e5 ett plan men svag p\u00e5 andra s\u00e4tt s\u00e5 d\u00f6m mig inte). Historiska ber\u00e4ttelser, styrka, \u00e4ventyr. Expeditioner. En bok jag alltid \u00e4lskat \u00e4r Thor Heyerdahls \u201dKon-Tiki\u201d, l\u00e4ste den redan som barn och den typen av dokument\u00e4ra romaner har alltid fascinerat mig. Men jag haft perioder av fantasy och sci fi ocks\u00e5. Och rena fackb\u00f6cker. Om mat och industier, tex \u201dSnabbmatslandet\u201d och \u201dsvensk Maffia\u201d etc. Jag gillar att grotta ner mig i detaljer, det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag ocks\u00e5 gillar att g\u00f6ra research.<\/p>\n

\u201dDotter \u00d6nskas\u201d var n\u00e4sta roman att komma ut. S\u00e5lde inte lika mycket som Anh\u00f6rig, var ett smalare \u00e4mne, inte heller sj\u00e4lvbio p\u00e5 samma s\u00e4tt. Men \u00e4ven den boken orsakade m\u00e5nga reaktioner, den baserades delvis p\u00e5 min egen l\u00e4ngtan efter en dotter. Sen kom \u201dSommarbarn\u201d, en riktig sj\u00e4lvbio-bok, ocks\u00e5 den s\u00e5lt \u00f6ver 100.000 ex. Och kommit ut i Tjeckien och Slovakien och nu \u00e4r den \u00f6versatt till ryska.<\/p>\n

Id\u00e9n om barnmorskan Cecilia Lund hade jag haft ett tag. Jag ville kombinera milj\u00f6n p\u00e5 en f\u00f6rlossningsavdelning med ber\u00e4ttelser om en familj och relationer mellan systrar, mamma och mormor\u2026 en riktig kvinnosl\u00e4kt. Men jag ville ha med sp\u00e4nning ocks\u00e5. Den f\u00f6rsta boken, \u201dBedragen\u201d, hade initialt en mycket mer ot\u00e4ck story, som skulle bli rena rama skr\u00e4cken, men jag valde att modifiera detta. Anledningen var att jag tycker att det \u00e4r f\u00f6r mycket ondska i v\u00e4rlden och enligt karmat\u00e4nket vill jag inte tillf\u00f6ra mer, om \u00e4n s\u00e5 i fiktiv form. Lite sm\u00e5ondsint, absolut, men inte det d\u00e4r bestialiska v\u00e5ldsamma som det \u00e4nd\u00e5 finns gott om b\u00e5de h\u00e4r och d\u00e4r. Jag h\u00e5ller de svarta makterna borta, inbillar jag mig, genom att inte sl\u00e4ppa dem \u00f6ver min tr\u00f6skel. S\u00e5ledes kommer mina l\u00e4sare aldrig hitta ett rullande m\u00e4nskohuvud eller n\u00e5n kroppsdel sl\u00e4ngd bland boksidorna. Visst d\u00f6r det folk och visst finns ondska, \u00f6vergrepp och s\u00e5nt, men jag \u00e4r ocks\u00e5 ett fan av happy endings. Om vi s\u00e4ger s\u00e5.<\/p>\n

 <\/p>\n

Id\u00e9erna till Cecilia Lund-serien \u2013 som nu best\u00e5r av 6 b\u00f6cker: \u201dBedragen\u201d, Systerskap, Hittebarnet, Tigerkvinnan, Modershj\u00e4rtat och Nattsl\u00e4ndan \u2013 finns \u00f6verallt. M\u00e5nga aktuella fall \u00e4r inv\u00e4vda, liksom viss samh\u00e4llskritik och s\u00e5klart kvinnofr\u00e5gor, men ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker jag skildra situationen inom v\u00e5rden. Och s\u00e5klart familjens egna problem. Missbruk, otrohet, barn som beter sig ober\u00e4kneligt, ofrivillig barnl\u00f6shet, konflikter av alla de slag\u2026 Cecilia Lund-b\u00f6ckerna \u00e4r mitt eget lilla dockhus d\u00e4r jag skapat en v\u00e4rld som speglar lite av den vi lever i. Jag jobbar just nu med del 7, som kommer ut sommaren 2014. Det ska bli 10 b\u00f6cker i serien \u2013 ungef\u00e4r \u2013 s\u00e5 jag b\u00f6rjar n\u00e4rma mig upploppet! Sista boken \u00e4r planerad till 2017 s\u00e5 jag har lite framf\u00f6rh\u00e5llning J<\/p>\n

 <\/p>\n

Nu k\u00f6r vi vidare mot Phoenix. Going west! Ses o h\u00f6rs. K\u00e4mpa p\u00e5 med skrivandet, juli \u00e4r inte slut \u00e4n. Kram.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

God dag. Soluppg\u00e5ng i Holbrook, Arizona. Hopi och navajoindianernas land. I Holbrook bor det ca 5000 personer, men v\u00e4garna \u00e4r o\u00e4ndligt breda. En tr\u00f6tt servitris inne p\u00e5 Dennys fyller p\u00e5 kaffekopparna s\u00e5 fort hon har v\u00e4garna f\u00f6rbi v\u00e5rt bord. N\u00e5gra \u00e4ldre amerikanska par best\u00e4ller sirapsdrypande pannkakor till frukost. Den minsta omeletten best\u00e5r av tre \u00e4gg … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5151,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-48","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/48","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5151"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=48"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/48\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=48"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=48"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/katerinajanouch\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=48"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}