Idag är en sån där dag jag absolut inte vill sova ensam. Ibland så är det det bästa jag vet, man får hela sängen för sig själv, de blir inge extra värme i rummet. Ja listan kan göras lång. Men ibland kan jag inte sova utan närhet. Bara att veta att det ligger nån i samma säng så blir jag så avslappnad i hela mig. Och idag är en sån dag. Jag vrider&vänder mig, gråter fast jag inte ens behöver gråta (?). Alltså allting är bara fel. En själ brevid mig skulle sitta fint
