… för att vara tjatig.
Katarina Gospics bok om fatta rätt
beslut. Stod nåt om förväntan att
generellt gör vi 50-50 % i ett ultimatum-
spel. Vi förväntas göra som kvinna
70 % och som man 30 % så att en
kvinna underpresterar då och en
man överpresterar och båda har
bara normalpresterat.
Detta får mig att tänka på artiklar
jag läst i insändare och även artiklar
som ändå gick runt i huvet. För att
en kvinna ska vara med i mensa så
ska hon ta att bli misshandlad hennes
större lidande ska på nåt vis förändra
världen. Medan när män är med i
mensa är han bara smart… Och så
är det ju…! Var i ligger det smarta
att vara nån slags mähä och slagpåse?
Hur tar det bort ondska och mörker?
Samtidigt fanns artiklar att kvinnor
är smartare än mensa. Till viss del
utav en del som som inte platsar….
Men också att det kanske förväntas
av en man att vara smart och en
kvinna en dum elak bitch. som mot-
vikt! Jag förstår inte varför man inte
bara kan få vara den man är? Det finns
smarta kvinnor såsom korkade män.
Och det finns större saker än ”bara vara
smart” kärlek är större. Uppdelningen
blir lätt till på grund av det förväntade
av en person och av kvinnor förväntas
mky mer. Samtidigt har män ont och
lider mer än kvinnor… Och män ska vara
de enda som ska vara kära kvinnor ska
inte känna nåt alls och ”älska att hata”
istället för då ”hata att älska” – jag kan
känna att hata att hata och älska
att älska är bättre alla ggr då ändå!
Och det finns ju kvinnor som känner
och har väldigt ont. (Räknar inte till fibro
myargi som är en sjukdom som bara
kvinnor har och hatas innerligt för utav
moderater och dess väljare.) Utan som
”friskare”.
Men var finns syskonfördelning? Hur
är det med chefsegenskaper eller
individualitet? Att få bekräftelse istället
för allt ovett! Fördelar i sätt att behandlas
som en person förtjänar för vem man än
är. Det går att samsas!! Alla är inte samma
person i syskonskaran… Alla är inte chef
eller entrepenörer… Och behöver olika
saker med för att må OK eller bra!
Alltså väl så att större mängd kärlek
kan vara ute i samhället mindre kamp
mot andra personer mer vänlighet och
mindre ekonomi-tänk som är sista halm-
stråt att kämpa på för för att överleva!
För mig passar den placeringen alltid
in när tjejer ska skada mig. För att jag är
stora syster i skaran ska jag ta hand
om alla och sköta allt. Om jag försöker
”s.a.s” delegera lite av allt mitt slit och
kämpande så är det att ”hon är lat och
sämre människa”. Är inte den som bryr
mig om vad okunniga ”tycker” i tomme,
det finns personer som det rör sig i huvet
på mer men ändå de har räknat ut mig
och min blyghet för män blir ju typ bara
värre och värre! (Känner mig som killen
i Big bang Theory som inte kan prata med
tjejer fast tvärtom.)
Eftersom att jag ändå vara ensambarn en
lång del av mitt liv i början av livet har
jag ju en del ensambarn. Och syster räknas
oxå som ensambarn och lilla syster och hon
har bara ensambarn egenskaper. Har aldrig
tagit mig på allvar alls. Passar bra för slipper
engagera sig och anstränga sig övertaget.
Det är baksidan på det. För alla kan bättre
men väljer att avsky och hata mig i alla
sätt att vara och göra. Jag älskar kanske
tack vare allas sätt men känner starkt att
det inte duger och räcker! Vill ha mer kär-
lek ute i världen, framför allt från andra
för många gånger är deras sätt inte hat
mot mig utan bara egoism för sitt hos dem.
Sägs ibland att hat och kärlek är nära men
vill modifiera lite…: Hat och egoism är de
som är nära!