I grupper är kanske de fleste en given roll;
alltid samma. Ledaren, andre ledaren,
outsidern, drömmaren, flocken etc … Men
som ensam person kan man väl vara. Normal,
vanlig, bitch, bitter, gammalmodig, Uberkvinlig,
feminist etc.
Tanken var att inte sätta i ett fack men är lätt
fast i en fasad eller inmålad i ett hörn typ…
Ser mig själv som udda och annorlunda.
Andra lär känna sig själva via andra människor
mer. Det sägs ofta man måste älska sig själv innan
man kan älskas (och älska själva kan väl de flesta
göra i alla fall? på nåt vis!! om än vissa vill älskas
och andra ha kärlek och vissa behöver typ ”hatas”)
Och sättet man gör detta på är var och ens men jag
är ändå mer annorlunda än vanlig och normal s.a.s!!!
Teaterapa och dramaqueen kan vara liknande
varann. Men det ena är som inmållat i hörnet!
Och vissa har behovet av det i förhållanden eller i
relationerna till andra människor pga sig själv eller
för andras skull eller win-win situation… Och så
finns ju riktig skådis med eller nån som är med i
riktiga teaterpjäser men ändå i det dolda ramp-
ljuset!!! Men nog i vikklet en av dessa 3 typer
adrenalin-kul-ruscher!! Vilket jag avskytt
men vill inte ha nåt annat än på grund av tristessen
finns inget absolut inget värre än….