Hej kära nya blogg!
Från och med idag kommer du vara min personliga dagbok, det är här du får ta mina tankar som jag inte vågar säga högt för mig själv. Du kommer få allt som har med mitt liv att göra.. vilket innebär att alla mina humörsvängningar eventuellt printas in i inläggen här haha.. det här är MINA tankar och inget som behöver vara rätt för andra, plus jag har noll koll på vad en bloggare egentligen gör så antagligen kommer jag skriva sånt som gör vissa upprörda.
hur ska jag börja.. jag älskar mitt jobb, det gör jag verkligen med hela mitt hjärta för att det har tillåtit mig att uttrycka mig och fortsätta den kreativa vägen som jag påbörjade som barn. Jag har mött några otroligt häftiga och betydelsefulla människor genom att jobba med det jag gör. Men också har jag sätt det fula med den här världen. Inte att det är fel, det är härligt att se att vi är olika individer med olika tankar, men jag kan inte förstå den ”eleganta” synen här i världen. Vi behandlar varandra som ett rankning system vare sig man vill erkänna det eller inte. Jag minns för två år sedan, jag och två av mina vänner skulle på en studentfest i bromma. det första min vän sa till mig var ”de kommer fråga efter ditt efternamn & vart du bor” och hur jag tänkte innerligt varför skulle det ha någon betydelse? men jag borstade bort hennes ”råd” om man kan kalla det så och vi började mingla runt, allt verkade lugnt inget ovanligt, lite stereotyp snobbar men de var sköna så inget man riktigt brydde sig om. Men rätt så det var fick jag frågan, vart bor du? som sagt det här en en OTROLIGT vanlig fråga och det är inga konstigheter att man frågar vart någon bor.. men allt handlade om vad jag svarade, min kompis som satt mitt emot mig skakade på huvudet men jag undvek henne för jag kände bara vad fan håller hon på med. När den här grabben fick höra att jag var från Ekerö såg jag hur hela hans ansiktsuttryck bara sjönk och han svara ”så du är bonde?” och gapskrattade..innan jag ens hann reagera på hans underliga comeback vände han på huvudet och började behandla mig som luft. Nu så är det här kanske inte en så stor händelse men det var något som jag tog till mig lite extra av för att hela situationen var så jäkla konstig.. vad hände nyss? beroende på vart jag kom ifrån avgjorde vilken människa jag var och tydligen avgjorde om jag var en betydelsefull människa eller inte. Jag blev rankad… sen vette fan vad han kategoriserade mig som men jag kände mig jäkligt liten och besvärad. Nu blev det kanske lite oklart, till och med för mig men det jag ville komma fram till var att det här beteendet är numera vanligt med hur jag lever och vilka man träffar, jag har nog bara accepterat det och lärt mig hur man undviker att hamna i den situationen igen. Fan asså jag märker när jag återberättar den här historien att det är jäkligt lamt men jag ville få ner det på papper så jag inte glömmer.. för jag vill inte glömma, jag vill lära mig hur vi som människor fungerar och jag ville berätta till mig själv att jag inte vill vara en sådan människa. Jag älskar människor, visst vissa är skitjobbiga men jag älskar er i alla fall. Hur jag vill leva & vilka jag vill leva med är upp till mig, tack gode gud.
jäklar konstig första inlägg och ofattbart depp men du är min dagbok och jag känner att jag måste få skriva av mig, jag bryr mig inte om andra ser dig för att vara offentlig kan vara en plåga men också en skönhet.