Här kommer text från mitt svenska arbete jag gjorde för några månader sedan:
”Han var redan på väg runt hörnet med snön sprutande om kängorna.
Han kupade händerna runt munnen >För dig ska jag göra det tusen gånger om!<
Sedan log han sitt Hassan leende och försvann runt knuten”.
Flyga Drake – Khaled Hosseini är en fängslande och fantastisk bok som med stor inlevelse beskriver obeskrivlig vänskap, svek, lojalitet och kärlek.
Boken handlar främst också om Afghanistans fascinerande och tragiska historia.
Man får komma in i en värld som är väldigt vacker men åt andra sidan tragisk och hemsk.
Aldrig någonsin har jag upplevt de känslor som bubblade upp då jag läste denna bok, ingen annan bok har lyckas få mig så förbannad och glad på samma gång, ingen annan bok har lyckats att skapa dom känslor jag kände för karaktärerna och framförallt Hassan.
Vänskap först och främst är ett svårt begrepp att tyda som barn, man förstår inte innebörden med att vara en god vän. De menar inget illa med att trycka ner den andra personen, de menar inget illa med att vara avundsjuka, för i slutändan när vi blivit vuxna inser vi vilka som är våra vänner. Vilka som oavsett alltid kommer finnas där för oss, där ingen tvivlan råder utan bara förståelse och kärlek.
Jag tror vi alla är en Hassan för en annan person, och vi alla är en Amir för en annan.
Hur långt är vi beredda att gå inför oss själva och andra? Vem är vi?
Boken för mig beskriver hur vi människor tänker, ett mer psykologiskt tänkande bakom varje text.
Den beskriver hur långt vi är villiga att gå inför en annan människa, hur långt vi vågar sträcka för att nå oss själva. Hur många lögner och med vilken skam och rädsla vi kan leva ett helt liv med.
Hassan var i boken en vacker människa som genuint inte skulle tycka illa om någon, han i oavsett vilka situationer han befann sig i såg han världen med dens ljushet och kärlek.
”Jag sprang. En vuxen man som sprang tillsammans med skrikande barn. Men jag brydde mig inte. Jag sprang med vinden i ansiktet och ett leende lika brett som Panjshirdalen på mina läppar.
Jag sprang.”
Är du beredd att möta din verklighet, att finna en livsglädje över sorger. Det tror jag, med tiden spelar ingenting roll, för imorgon kommer en ny sol att stiga. Och oavsett ifall träden faller sina sista blad, för våren med sig nya.