Har precis läst ut två böcker, först Cecilia Samartin – Senor Peregrino.
En väldigt bra bok men inte av de bästa, allt det jag väntade på i hela boken fanns vid slutet men antar att det är så en bok skall vara, fylld med spänning som i slutet exploderar. Minns att jag tittade upp från boken och sa ”What the fuck” sedan satte jag snabbt ögonen i boken och fortsatte läsa utan att sluta. Den är helt klart grym.
Sedan påbörjade jag läsa igår en bok som heter Skamfläck skriven utav Caroline Engvall och blev klar idag, kunde verkligen inte sluta läsa. Boken är dock väldigt kort men det räcker för att få en inblick till ett otänkbart samhälle i Sverige.
Boken handlar om 3 ungdomars berättelser om en misär de levt under i flera år. De har alla sålt sina kroppar för pengar och vissa av dem började redan som 14 åring.
Denna bok är väldigt bra och gripande, man får mer förståelse till hur illa det kan gå för alla individer runt om på jorden.
Förståelse till varför vissa människor tvingas göra vissa saker, handlingen bakom allt.
Oftast dömer vi människor, men varför vet vi inte riktigt. Det bara är så.
Våran männskliga natur säger att vissa saker är fel och människor som lever så är äckliga och nedvärderande människor.
Jag fick mig verkligen en tankeställare och kommer aldrig i hela mitt liv titta snett på en människa igen.
Vi är aldrig bättre än oss själva.
Vi lever i en förnekelse, vi blundar och vill inte tro på det. Efter jag läste boken så blev jag i försäg inte helt förvånad för jag själv fick en liten inblick senast då jag befann mig i Stockholm.
Jag och Anastasia hade varit på en krog som heter KGB och ligger på malmskillnadsgatan i Stockholm.
Kvällen var sen, närmare 02.00 på natten.
Vi båda var fulla och jag kände inte för att avsluta natten här, vi gick på gatan mot tunnelbanan.
Gick in för att värma oss lite, Anastasia for iväg hon mådde dåligt. Jag stannade kvar.
Väntade på min vän Adam som befann sig på Berns. Vi bestämde träff, vi skulle tillsammans gå vidare mot Labbet för att festa vidare.
Jag stannade kvar i värmen för att vänta på honom, satte mig upp ovanför rulltrapporna.
4 stycken horor stod och väntade på kunder, en läskig man stod brevid dem med utlänsk påbrå.
Han såg bitter ut, som att han väntade på att hans flickor skulle få kunder.
Kvinnorna var kring 30 – 40 års åldern. Slitna. Höga horskor. Överklädda med halsdukar och vantar. Väntandes.
Alla visste vad dom va, ändå står dom ut med förnedringen.
Jag satt kvar, väntade.
Ena av dem var en utländsk så kallas she-male, hon förde mycket väsen runt omkring sig och skrattade högt.
Klockan slog 02.30. Nu börjar folk fara hem från krogen, männen började svärma in till tunnelbanan.
Ena tjejen fick napp, hon gick ner med honom.
En kille, sedan en till kille och vad händer ytterligare en kille kom fram till mig och frågade vad jag kostade.
Jag fick nog, gick ut för att undgå vad som händer. Ville inte veta, blev äcklad.
Stod en bra bit borta, men männen slutade inte komma fram till mig. De blev allt fler och fler.
– Hej, vad kostar du?
– Hejsan, är ledsen men jag väntar på en vän. Är inte till salu!
– Men kom igen, jag kan betala bra.
– Generöst erbjudande men fortfarande nejtack, gå in till värmen så finns det några damer där inne som säkerligen tar emot ditt erbjudande.
– Är du säker?
– Helt säker
– Okej hejdå, men kom igen du är inte som dom andra, du är vacker.
– Hejdå!
De alla gick en bit, vände sig om för att vänta på att jag skulle ångra mig. Jag ringde Adam.
– Pallar inte stå här längre möt mig nu!
Han mötte mig och vi gick ut på labbet för att fortsätta våran kväll till klockan 5 på morgonen. Hade fantastiskt kul.
Berättade åt honom vad som hänt, han skrattade.
Minst 10 män kom fram till mig under den där korta tiden jag befann mig på malmskillnadsgatan.
De alla var mellan 25 – 35 år gamla.
Jag förstår inte hur desperat människan är, hur vi kan skada andra människor både fysiskt och psykiskt. Underkasta dem som om de vore värd ingenting. Moral, finns det?
Jag lämnar orden över till er.