Nä det kanske jag inte är men ibland så känns det så. Vägen tillbaka från graviditeten är inte lätt vilket jag trodde den skulle bli.
Skulle ha rört på mig mer än vad jag gjorde så det får man sota för idag!
När jag fick reda på att jag var på tjocken så blev jag rädd. Jag kunde inte fortsätta med Thaiboxningen som var mitt stora, hård träning! Hoppade mellan mjuka salen och gymet. Gav inte upp förens kroppen var helt slut fysiskt och psykiskt. Maten var begränsad och jag hade väldig koll på vad som fick komma ner.
Sen när beskedet kom så var det som att jag gav upp allt det där. Jag hade faktiskt någon i mig som skulle ta skada om jag fortsatte som jag gjorde. Så jag gav upp det. Hittade liksom inte mellantinget av hård träning och underhålla kroppen. Då i mitt yrke där jag faktiskt vet och är kunnig på hur detta funkar så fick jag inte ihop det för mig själv.
Inte så långt in i graviditet så började smärtor uppstå i rygg, fötter, höften m.m FY! Tyckte det var sjukt jobbigt! Promenaderna var det som räddade det.( ibland iaf) Samt det höga blodtrycket som spökade så blev man ännu räddare.
Men NU säger jag bara! Jag är så pepp på allt vad min utveckling innebär. Började komma igång för 2 månader sen men bara lite smått. Nu ligger hårdträningen i fas igen, känns heeelt underbart! Det är jag som är på väg tillbaka och det kan bara bli bättre och bättre. Nu är anmälan till superior race klar och det är bara att köra, jag SKA ta mig runt där! Så är det bara! Om några dagar nu så drar MMA träningen igång så som jag längtar!
Nu ligger jag här i sängen med en massa träningsverk och längtar tills i morgon då jag får utveckla mig och min kropp ännu mera!