Jag fick Diabetes den 6 Oktober 2010. Jag var 12 år det året. Jag tog det som det kom och trodde att jag hade accepterat det. Allt fungerade jätte bra medans jag gick i 6:an.
Men under sommar lovet till 7:an så började jag slarva och tyckte det var jobbigt och tråkigt. ( Tycker jag i för sig inu ) Men sen när jag började 7:an så var jag först med mina tre Bästisar som sköter skolan och är hemma på kvällarna med familjen och så.. Men i 7:an blev allting mycket svårare i skolan och de var då jag blev trött på de och strunta i att göra läxor och jag börja skolka, röka, vara ute på kvällarna, dricka jag fick massa kill kompisar som är mycket äldre än mig. Jag kände mig trygg med dom och vi hade det jätte kul. Jag gillar känslan av att om det är någon som vill mig något illa så har jag mina kill kompisar som älskar mig och ställer upp för mig och hjälper mig i alla lägen. Men att umgås med dom har dragit ner mig under ytan och jag har fått kontakt med socialen och går hos skol-kuratorn. Jag har varigt på många möten i skolan om att dom ser att jag inte mår bra. Dom säger bara åt mig att sluta umgås med dom kompisarna, Men dom är ju mitt liv. Vem ska jag vara med annars? Vad ska jag göra om jag inte är med dom? Livet skulle bli så jävla dött så det inte finns!! Om jag tänker tillbaka så tror jag att det är Diabetesen som fick mig att må dåligt så att det blev såhär. Min historia är lång men den är lätt att göra kort.. Jag fick diabetes och orkade inte sköta både min kropp och skolan och kompisar. Tänk att ett liv kan vara så perfekt och sen under en natt vänder det och sjunker till botten. Jag har många kompisar som inte sköter skolan och rökar på i min närhet. Jag vet att det finns folk som har det värre men jag lever som att jag har två liv. När jag är med mina tjej kompisar kan jag gå och fika och gå och handla kläder på H&M.. Jag berättar inget om mitt liv hemma för dom! Men efter 5 på kvällen börjar mobilen plinga med sms om man inte ska med ut inatt och hitta på nått. När jag är med killarna brukar vi åka runt på mopeder eller ibland kör vissa bil. Vi dricker oss roliga och flummiga. Vissa av killarna rökar på och så är kvällen igång.Allt är bra så länge vi inte möter på andra gäng. Vi vet hur de går till! Jag och två killar sticker medan dom andra fyra killarna plockar det andra gänget. `E´ och `J´ tar alltid med mig där ifrån för dom vill inte riskera att jag ska blandas in i deras affärer. Det är sånnt som är så skönt att dom tar hand om mig och sätter min säkerhet framför deras egen. Jag har även tröstat mig med att ha ny kille varje vecka nästan. Varje gång jag har ny kille tror jag han är bra och det kommer hålla för alltid men efter ett tag inser man att han är precis lika dålig som alla andra i mina kretsar. Det som har gjort att jag ska börja sköta mig nu är att jag fick höra av min ”bror´´ att min bästa vän hade snackat skit om mig och sa att jag playar alla killar och att jag ligger med alla för att få pengar. Så är det inte alls! Jag har haft många killar för jag har velat ha uppmärksamhet och trygghet. Men det är inte så lätt när man har lärt sig att inte lita på någon.
Nu har jag nog fått med det viktigaste iaf.. Haha om du ens har orkat läsa allt förståss:)
Blodsocker: 19,9