Puh, då var vi hemma igen efter ett pass på gymmet. Jag gick på ett body step pass och Patrik körde på i gymmet. Det gick bra. Tror faktiskt det var mitt första riktiga konditionspass, det här året (!!!) Vart ju sjuk efter jul och det gav sig inte förrän egentligen en och en halv vecka sedan. är lite slemmig varje morgon fortfarande, tror dock att det är gravidförkylning men jag har inte vågat chansa. Men hur som helst, magen har blivit bra mycket större sen innan jul och det kändes. Dar en del övningar jag fick ändra på & en del jag fick skippa. Men i det stora hela så känner jag mig supernöjd. Jag är nöjd så länge jag kan träna. 🙂
För mig är träning så viktigt att jag faktiskt inte kan tänka mig att leva utan. Jag har varit väldigt nojig inför den sista tiden i Graviditeten, är så rädd att jag ska bli klen så att jag måste avstå träning. Jag förstår och har märkt att ju längre in graviditeten jag kommer, desto lugnare får jag ta det på gymmet men huvudsaken att jag kan gå dit, ta ut mig lite, få en endorfinkick och gå hem. Många pratar om graviditet som något sorts handikapp. Men så länge man mår bra och allt känns bra så bör man hålla igång med träning. Man måste lyssna på kroppen bara. Men skulle jag kasta mig på soffan och äta tårta i 9 månader skulle jag bli tokig. Blir så irriterad på jobbet när jag ska lyfta något som inte ens väger så mycket och så säger någon ” nej men jag tar det där jag, du ska inte hålla på lyfta!” eller ” men lugn nu så du inte skadar bebisen där inne, jag tar det där jag” alltså jag förstår att dom bara vill vara snäll och ibland uppskattar jag det om det är stora, väldigt tunga grejer. Men annars vill jag bara säga ” Jag är gravid, inte handikappad!” Dessutom är jag bara i v. 20 magen är inte sååå tung än. Nu ska jag ta och krypa ner bredvid min fina man. Imorgon väntar jobb 9.30-17.00. Natti!
Bild nr. 1 Gymselfie innan graviditet, Oj vad platt mage!
Bild nr. 2 Gymselfie V. 20.
Bild nr. 3 magbild v. 20, lillan växer!
