F\u00f6r mig och min familj och \u00e4ven min pojkv\u00e4n har det varit en resa genom helvetet k\u00e4nns det som. Det b\u00f6rjade n\u00e4r jag gick i 7an eller 8an med huvudverk och flimmer i ena \u00f6gat, huvudverken var s\u00e5 kraftig s\u00e5 jag fick g\u00e5 hem fr\u00e5n skolan v\u00e4ldigt ofta och det \u00f6gat det flimrade i kunde jag inte se p\u00e5. P\u00e5 v\u00e5rdcentralen sa dom att jag hade \u00f6gonmigr\u00e4n, tycker fortfarande att de l\u00e5ter konstigt med \u00f6gonmigr\u00e4n, trodde inte det fanns haha.<\/p>\n
Jag fick inget f\u00f6r de utan dom sa bara att jag skulle l\u00e4gga mig i ett m\u00f6rkt rum s\u00e5 fort de kom.<\/p>\n
Detta p\u00e5gick ett tag och n\u00e4r jag var 15-16 \u00e5r hade jag v\u00e4ldigt mycket i huvudet, f\u00f6r mycket, men det \u00e4r v\u00e4l vanligt bland ton\u00e5ringar?<\/p>\n
Jag kommer ih\u00e5g en dag just d\u00e5 n\u00e4r jag hade som mest i huvudet, jag pratade i telefon med en gammal polare och gick upp f\u00f6r trappan h\u00e4r hemma, n\u00e4r jag kom upp var jag s\u00e5 andf\u00e5dd\u00a0s\u00e5 man skulle kunna tro jag varit ute och sprungit och jag hade ett stort tryck \u00f6ver br\u00f6stet. Min tjejpolare p\u00e5pekade detta ocks\u00e5. Jag t\u00e4nkte inte mer p\u00e5 de och la p\u00e5 men trycket \u00f6ver br\u00f6stet \u00f6kade hela tiden och mitt hj\u00e4rta rusade iv\u00e4g lite d\u00e5 och d\u00e5, jag blev skit r\u00e4dd men vem hade inte blivit de n\u00e4r hj\u00e4rtat rusar iv\u00e4g helt utan anledning?<\/p>\n
Jag gick ner till min pappas fru och ber\u00e4ttade vad som h\u00e4nde och sa att jag inte ville vara hemma sj\u00e4lv d\u00e5 hon skulle jobba. Min faster kom till unds\u00e4ttning och va hos mig den kv\u00e4llen. Trycket \u00f6ver mitt br\u00f6st \u00f6kade och hj\u00e4rtat rusade. Jag trodde jag h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00e5 hj\u00e4rtattack eller n\u00e5got, jag kunde inte st\u00e5 upp s\u00e5 jag halvl\u00e5g p\u00e5 golvet och jag hyperventilerade, jag f\u00f6rs\u00f6kte andas lugnt men de gick inte. Min faster ringde tillslut en ambulans som var p\u00e5 plats v\u00e4ldigt snabbt. Jag fick en kanyl i armen till dropp och dom hj\u00e4lpte mig ut i ambulansen eftersom jag inte kunde st\u00e5 p\u00e5 mina egna ben. Dom tog EKG, kollade blodtrycket och jag ber\u00e4ttade att jag hade hj\u00e4rtfel, han knappt blinka efter de innan jag l\u00e5g p\u00e5 akuten i Lund.<\/p>\n
Den natten spenderade jag i en sjukhus s\u00e4ng.<\/p>\n
Dagen d\u00e4rp\u00e5 kom en l\u00e4kare och sa att jag f\u00f6rmodligen hade inflammation i br\u00f6stkorgen och detta sa han utan n\u00e5gon unders\u00f6kning, jag fick Panodil p\u00e5 recept, jag tyckte det var konstigt att dom inte gjorde n\u00e5gon speciell unders\u00f6kning eller s\u00e5…<\/p>\n
Min f\u00f6r\u00e4ldrar snackade med en psykolog som f\u00f6reslog att jag skulle b\u00f6rja p\u00e5 p\u00e5 BUP d\u00e5 hon misst\u00e4nkte panik\u00e5ngest.<\/p>\n
Jag b\u00f6rjade g\u00e5 till BUP med j\u00e4mna mellanrum och blev diagnostiserad med depression och panik\u00e5ngest. Jag b\u00f6rjade med medicin f\u00f6r depressionen och fick svaga ”s\u00f6mntabletter” s\u00e5 jag kunde sova. Min hj\u00e4rtmedicin och medicinen mot depressionen gick inte ihop och jag fick kraftiga bl\u00f6dningar ( j\u00e4mf\u00f6rt med innan ). jag bl\u00f6dde konstant i s\u00e4kert 2 m\u00e5nader och jag tror att alla tjejer kan f\u00f6rst\u00e5 hur jobbigt det \u00e4r d\u00e5 det \u00e4r p\u00e5frestande att bara bl\u00f6da i 3-7 dagar i m\u00e5naden haha. Jag bytte\u00a0dispersionsmedicin 3 g\u00e5nger och den sista gjorde mig aggressiv, jag klarade inte av det och best\u00e4mde mig f\u00f6r att klara mig ur detta sj\u00e4lv, jag slutade ta alla mediciner f\u00f6rutom min hj\u00e4rtmedicin. Jag ville klara mig sj\u00e4lv. Jag ville inte g\u00e5 p\u00e5 BUP och pratade med l\u00e4kare och psykologer, jag ville inte k\u00e4nna mig som ett j\u00e4vla freak f\u00f6r de gjorde jag. Det var bara min familj som visste vad som p\u00e5gick men \u00e4nd\u00e5 k\u00e4ndes det som om hela v\u00e4rldens visste. Jag gick p\u00e5 BUP, jag gick till ungdomsmottagningen f\u00f6r att g\u00e5 kognetiv beteendeterapi f\u00f6r att l\u00e4ra mig att handskas med min panik\u00e5ngest och jag gick hos psykolog p\u00e5 v\u00e5rdcentralen, ja \u00f6verallt d\u00e4r det fanns en psykolog k\u00e4nns det som. S\u00e5 fort jag fick tillit till en psykolog s\u00e5 slutade hon eller han.<\/p>\n
Jag har sv\u00e5rt att lita p\u00e5 psykologer, egentligen p\u00e5 alla m\u00e4nniskor, jag tror det \u00e4r f\u00f6r jag blivit runtskickad s\u00e5 mycket.<\/p>\n
\u00a0<\/strong><\/strong><\/em><\/p>\n Jag stack hemifr\u00e5n och bodde med min kusin och flyttade sen till min andra kusin.<\/p>\n Jag st\u00f6tte bort allt och alla som ville hj\u00e4lpa mig, f\u00f6rst\u00f6rde mina relationer med folk. S\u00e5 fort n\u00e5gon kom f\u00f6r n\u00e4ra s\u00e5 backade jag.<\/p>\n Vissa dagar k\u00e4nde jag att jag bara ville somna in och d\u00f6 men jag hade aldrig n\u00e5gra sj\u00e4lvmordstankar.<\/p>\n Jag b\u00f6rjade f\u00e5 manier och sprang runt h\u00e4r hemma och rotade bland allt, utan egentligen veta vad jag letade efter. Vissa dagar kunde jag vara superglad, impulsiv och ha sjukt mycket energi medan andra dagar var jag l\u00e4ttirriterad, blev arg f\u00f6r minsta lilla, skrek och var v\u00e5ldsam och det h\u00e4nder att jag \u00e4r s\u00e5 \u00e4ven idag.<\/p>\n Jag gick till psykakuten och ber\u00e4ttade om allt, alla mediciner, hum\u00f6rsv\u00e4ngningarna, mina manier, ja allt som h\u00e4nt de senaste \u00e5ren.<\/p>\n Jag gick dit n\u00e5gra g\u00e5nger med mina f\u00f6r\u00e4ldrar och pratade med en psykolog och gjorde en massa tester.<\/p>\n Och efter allt detta fick jag diagnosen Bipol\u00e4r sjukdom.<\/p>\n Dom slussade \u00f6ver mig till vuxenpsyk och gav mig en medicin som g\u00e5r ihop med min hj\u00e4rtmedicin.<\/p>\n Till en b\u00f6rjan sk\u00f6tte jag den men jag hade v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att acceptera min sjukdom vilket jag har i dagsl\u00e4get ocks\u00e5 men de blir l\u00e4ttare och l\u00e4ttare f\u00f6r varje dag som g\u00e5r att faktiskt acceptera att jag m\u00e5ste leva med detta hela livet och att komma ih\u00e5g att ta mediciner varje morgon och kv\u00e4ll f\u00f6r att undvika att bli deprimerad eller f\u00e5 manier lika ofta som jag hade f\u00e5tt om jag inte tar den. Jag f\u00e5r ju det i vilket fall som men inte lika ofta eller lika grova.<\/p>\n Jag kan s\u00e4ga att jag \u00e4r stolt \u00f6ver att ha kommit hit, det \u00e4r bara en liten liten bit p\u00e5 v\u00e4gen men det \u00e4r en b\u00f6rjan i alla fall.<\/p>\n Och jag \u00e4r stolt \u00f6ver min familj och pojkv\u00e4n som hj\u00e4lpt mig igenom detta.<\/p>\n Dom har f\u00e5tt genomg\u00e5 ett j\u00e4vla helvete p\u00e5 grund av mig, dom har f\u00e5tt s\u00e5 mycket skit och hemska ord fr\u00e5n mig, min v\u00e5ldsamhet och mina skrik, men jag tackar dom!<\/p>\n Dom har hj\u00e4lpt mig s\u00e5 oerh\u00f6rt mycket och dom tar en dag i taget med mig.<\/p>\n Dom har l\u00e4rt mig att se mig sj\u00e4lv som en v\u00e4ldigt speciell vanlig m\u00e4nniska vilket i mina \u00f6gon \u00e4r en bra sak att vara. SPECIELL<\/strong>.<\/p>\n <\/p>\n Har tyv\u00e4rr ingen bild p\u00e5 min \u00e4lskade mamma men hon vet hur mycket hon har hj\u00e4lpt mig och vad det betyder f\u00f6r mig!<\/p>\n Jag skrev detta inl\u00e4gget f\u00f6r att vad jag f\u00f6rst\u00e5tt s\u00e5 \u00e4r det inte m\u00e5nga som vet om denna sjukdom eller vad den g\u00f6r med en. Jag vill att folk runt omkring mig ska veta vad som egentligen f\u00f6rsigg\u00e5r i mitt och m\u00e5nga andras liv.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Kan b\u00f6rja med att ber\u00e4tta f\u00f6r er som inte vet vad det inneb\u00e4r att ha bipol\u00e4r sjukdom, eller manodepressiv sjukdom som det ocks\u00e5 kallas ibland. Det inneb\u00e4r att man i perioder antingen \u00e4r manisk eller deprimerad. De maniska perioderna tycker jag \u00e4r v\u00e4rst, man kan (och jag g\u00f6r) f\u00f6rlora omd\u00f6met och bete sig p\u00e5 … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":10215,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[2,3],"tags":[],"class_list":["post-11","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allmant","category-en-vanlig-sjukdom"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10215"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=11"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=11"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=11"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=11"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"10329012_10152536712960820_5707039039916080346_n\"](\"http:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/files\/2014\/11\/10329012_10152536712960820_5707039039916080346_n.jpg\")
<\/a>![\"bipolar'\"](\"http:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/files\/2014\/11\/bipolar.jpg\")
<\/a>![\"1510467_10152179843695820_1464110064_n\"](\"http:\/\/blogg.improveme.se\/lauralarsen\/files\/2014\/11\/1510467_10152179843695820_1464110064_n.jpg\")
<\/a><\/p>\n