Det finns mycket i livet man vill ha men inte kan få och det är väll bara att inse…
önskar verkligen at jag var typ motsatsen till mig själv utseende mässigt… Nu känner jag mig verkligen inte nöjd men det jag vill ändra kan jag inte göra ett skit åt. Vill verkligen men kan inte.
ångest… Att se min älsklings (milonas) träns hängandes dammigt och oanvänt får mig att inse mer och mer att hon inte finns med mig längre, i mitt hjärta visst, men det är inte samma sak, känna hennes mjuka päls igen, se in i hennes fina ögon, få sitta på den galna lilla pollen… Kommer aldrig mer hända och det inser jag inte förns nu, känns som att hon bara vart utlånad eller såld men nej, hon lämnade mig den 13e i 1a 14… Och så är det bara…. Sen misstänker man ju oxå att min älskade lilla skrutt Nuage har ont i bakknäna och asså allt detta på samma gång jag GRÅTER men försöker verkligen dölja det… Tårarna sprutar men är helt tyst… Gillar inte när folk ser mig gråta så medans tårarna forsar bloghar jag i tystnad…. Ingen fattar hur mycket jag älskar dessa hästar och hur mycket kärlek jag vill och försöker ge… Ingen fattar hur skönt det är att ha dessa hästar i närheten, bästa sällskapet… Man kan bara sitta helt tyst.. Hästen kommer, bådar tysta, sen så är det bara att klappa o mysa o så är det som att hästen förstår allt och svarar på nått jävla vänster… hästen känner att den får kärlek och vi märker om vi får svar eller inte… men nu måste jag sluta… Hejdå och vi hörs❤️
