Den lilla flicka som för 12 år sedan kidnappades på sitt dagis och fördes till Iran av sin egen pappa är nu äntligen tillbaka hos sin mamma i Sverige. Pappan har under tiden hållt dottern fastkedjad med fotboja under hennes 12 år i fångenskap. Jag är riktigt imponerad av hennes mamma som har kämpat i 12 år och aldrig gett upp, måste vara tufft. Det är även mammans instatts som har gjort att dottern idag finns i hennes armar, hon gav aldrig upp.
Familjen lever med skyddad identitet för att försöka klara sig utan pappans hemska ord och saker som han har sagt att han ska utsätta dom för. Nu behöver det iaf inte oroa sig allt för mycket det närmaste 4 åren då pappan har fått fängelse i Sverige.
Men en sak jag inte förstår, hur kan man bara få 4 års fängelse när man har tagit en annans liv i 12 år? Jag tycker personligen att han borde ha fått minst 48 års fängelse, vilket innebär 4 gånger längre än vad han höll henne fången. Tycker även han ska få känna på hur det känns att sitta med fotboja hela dagarna och verkligen inte kunna göra någonting.
Jag hoppas att Dorsa får en fin framtid och skapar underbara minnen med sin mamma.
