En solig morgonpromenad. Nygräddade valnötsfrallor och färskt kaffe medan morgontidningens framsida påminner mig om att verkligheten är brutalt äkta. En fin linje mellan det hårda och det mjuka. Vi behöver dem båda för att uppskatta livet – så som det är. Det är de små ljusa stunderna som får en att hoppas på en framtid. En framtid som bereder plats för alla. Oavsett vem man är, var man kommer ifrån och vad man drömmer om. Jag njuter av tillvaron. Min förmåga att ta till vara på de stunder som passerar en annan obemärkt förbi. Ibland knappt märkbara, men ack så betydelsefulla. En fallenhet fler borde besitta. Livet är så mycket mer än den oändliga strävan efter det perfekta. Livet är det som är här för stunden. Nu och för alltid.
