Nu hade hon putsat, skurat, torkat, dammat och vädrat. I timmar. Så här fint är det inte ens på Slottet, konstaterade hon. She was such a housewife. Där stod hon på alla fyra och försökte polera det redan så blanka parkettgolvet. Fönsterna så rena de inte ens såg ut att vara där. Rummen fylldes av en doft av lavendel. Hennes favorit. Påminde henne om en sommar för längesedan. Då allt var normalt. Hon fortsatte gnugga trasan mot golvytan. Rent. Hon ville ha rent omkring sig. Skinande rent. Doften hjälper henne att hålla den på avstånd. Känslan hon hatar. Kommer krypandes. Äter upp henne. Men. Hon är starkare än så. Hon vet. Hon är starkare än den. För en gång skull har hon övertaget. Hon har kontrollen. Öppnar fönstret. Känslan flyger iväg. Hon sätter sig vid bordet. Slappnar av. Njuter av stunden. Doften. Dricker sitt kaffe. Läser tidningen. Hon hör han vakna i rummet intill. Sträcka på sig. Han kliver in i rummet. Med ett leende på läpparna. Honey, why do you always have to clean in your highheels?”
