Oh så kom helgen, igen. Eftersom man inte bara kan gå runt och vänta på att den jäkla telefonen ska ringa bestämde jag mig för att göra exakt så mycket som jag orkar. Vilket var ganska mycket för att vara jag förutom igår då jag gick och la mig kl15:00 sov till 20:00 åt sushi och sedan somna igen runt 22:00 till en halvrisig film. Så roligt sällskap är jag. Jag och min kära far cyklade en tur på djurgården, sist vi tog en cykeltur började det spöregna. Den här gången var det strålande sol. Jag blir verkligen lugn när jag diskuterar min levertransplantation med honom. Han vet precis vad han ska säga, jag litar på honom till 100%. Jag fick en välbehövlig father-daughter-helg.
Problemet med att vara en ung tjej och må ”lite krassligt” är att man jämför sig med folk som är jämn gamla och tycker att man borde orka lika mycket. Jag har alltid varit en person som tycker om att ha mycket att göra när det händer mycket. Jag har fortfarande en vana att boka in massa saker att göra och sedan tvingas avboka på grund av att jag känner mig för trött. Nu på senare tid brukar jag föreslå att jag och mina vänner ska se på film eller gå på bio. Jag blir så avundsjuk på mina vänner som verkar ha oändligt med energi. Det kan ha massvis av saker inbokade att göra och jag saknar verkligen det hektiska livet då varje dag var fullspikat med olika saker. Jag har börjat boka in en jätterolig grej varje vecka som jag ser fram emot. Nästa vecka är det konsert, jag längtar verkligen. Jag ska gå med mina systrar och min bästa vän. Frågan är ju om man kan ha bättre sällskap?