Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, det känns som det har gått bara några dagar och jag förstår inte alla komplikationer som har hänt och i vilken ordning. Jag fick en ny lever den fjärde november efter det har det hänt mycket. I dag är den andra dagen jag har lyckats sitta upp i mer än 20 min utan att däcka. Det känns ändå skönt att se ljuset i tunneln till slut… Jag är på bättringsvägen. Jag hoppas jag kan skriva mer snart…
